emmahu

Idag var jag som sagt på stan- för första gången på jag vet inte hur länge. Först var jag på biblioteket en lång stund och insöp all kultur- sen lånade jag en bok också. Det behövde jag för inatt läste jag ut Scar tissue. Den var lång och jobbig, eftersom den var på engelska, men det var värt det för den var fett bra och den gav mig mycket. Efter bilbioteket strövade jag fritt och tittade på allt jag hade velat haft och allt jag faktiskt hade kunnat köpa om jag inte vore snål. Sen köpte jag ett anteckningsblock för 19 kronoroch såg Gudrun från slätta.  Sen tänkte jag att undra om hon känner igen mig.(Hon och jag hade alltid så mycket att prata om. Eller hon hade mycket att prata om, men jag brukade lyssna. Det var trevliga tider. Det var nog nån gång där som jag började inse att det fanns människor vars liv inte alltid gick spikrakt uppåt). Men hon såg mig inte idag och hon hade nog inte kännt igen mig iallafall. Hon stog vid pysselavdelningen, vad annars.

Imorgon blir det återträff med brudarna, det var sjukligt längesen jag träffadde dom känns det som.

Egentligen var det jag ville säga att: Jag är trött på att ingen berättar nånting för mig. Tillochmed vardagliga saker får ställa tusen frågor för att få fram, och saker som faktiskt angår en får man veta på omvägar. Urs och fy. It breaks my hea-a-a-aa-a-aa-aaart.