emmahu

Okejdå brudar, jag är glad att det går bussar till mig. Jag lider faktiskt med er! Hade inte klarat av att vänta typ fyra timmar på min buss. puss!

Garagefinal ikväll, vilket innebär What about a band för tredje gången på en månad typ.

Ibland får man klaga och tycka synd om sig själv. Den här dagen har varit den längsta i mitt liv, den tar aldrig slut. Och inte har den varit överdrivet trevlig. Jag tror det blir lättast för oss alla om jag gör en punktlista. Om du inte vill höra om mina problem behöver du inte läsa detta inlägg.

• Allr började med att mina kära vänner Martina och Heidi råkade avslöja en grej om Harry Potter i tron på att jag hade läst klart den. Det hade jag inte, vilket alltså innebär att jag har blivit omläst av en dyslektiker. (1, Det är lungt och 2, jag vet att Hajdan gillar mig fast jag hånar henne. Hon hånar mig också)
• Jag har åkt buss 6 gånger. Det är 4-5 gånger mer än vanligt. Tack gud för busskortet (Men serri, kommunen, bjussa alla på det, inte bara lantisarna. Jag är avis). En av bussfärderna var nästintill obefintlig då vi trodde att vi hade missat bussen och gick tre hållplatser. Då passade den på att komma. Pga. det fick vi onda ögat av Ulf, lärare i 7D, eftersom vi inte hade kommit på överenskommen tid
• Jag har besökt Britsarvsskolan 2 gånger. Återigen fick jag de gamla symptomen- hyperventllation och ångest. Jag är sjukt stolt och förvirrad jag är över att ha överlevt tre år där. Det var sig likt. Eleverna var störiga och lärarna (en av dem iallafall) var sjukt otrevlig! Skämmes! Tack gud för friskuvårdskonsulenten och en trevlig lärare vid namn Daniel som gör allt för att hjälpa oss. 
• När vi kom tillbaka till skolan för att sammanställa enkäterna gick det sakta upp för oss att eleverna inte hade fattat frågorna. Svaren stämde inte överens och vissa hade inte svarat alls på vissa frågor. Hur svårt kan det vara? Om ja på förgående fråga! Man blir ju galen. Vi vågar inte visa dem för Ova, han kommer hötta med fingret och säga "vad var det jag sa? Enkäter kan man inte lita på."
• Matten går åt helvete och jag har redan skrivit in omprov i min almanacka. Känns bra.
• Jag har drabbats av olika åkommor såsom falskt blodsockerfall, magknip och återigen mitt eländiga halsont som jag har dragits med så länge jag kan minnas.

Det har kort sagt inte varit någon angenäm dag i mitt liv. Det enda jag har att se fram emot är grey's anatomy och mat. Den luktar gott och har tagit lång tid att göra. Det bådar gott.

Idag fick jag ett fett oväntat besök. Jag var hemma och skrotade i godan ro när det plingar på dörren.
Vad drygt tänkte jag och gick med tunga steg för att öppna. DÄR STOG MIN BROR! Som bor i Norrköping.
Det var väldigt förvånande men ack så roligt.
Jag satte på kaffekokaren med ekologiskt Gevaliakaffe. (Dels för att dom säger i reklamen att det är bra när man får oväntat besök, men också för att jag var kaffesugen)

Jag läste i Tidningen att ikväll klockan 20.00 i SVT 2 är det ett program om skönhetsideal i Kina.
Te.x skulle det handla om en Skönhetstävling där deltagarna måste visa upp ett intyg på att de har skönhetsopererat sig för att få vara med! Hur stört är inte det!
Ms Nip'n' tuck.

Harry Potter är så spännande att jag sitter som på nålar hela tiden.
Det är helt tyst i hela huset och jag är helt uppslukad av boken, förutom de korta tillfällen då jag ser mig omkring i rummet för att försäkra mig om att inte ni-vet-vem har kommit för att hälsa på.
Då ringer telefonen. hjääälp! Hoppar fem meter upp i luften.

Man får inte skrämmas sådär.

Nu ska jag laga mat.

Jag är stressad som fasen. Jag väntar på att pappa ska komma hem och laga mat vilket han sa att han skulle göra för en halvtimme sen. Om fyrtio minuter måste jag åka ner på stan, ska ha ätit då. Jag har inte gjort mig iordning..
Gah!

Jag är ju ingen talare, men jag skulle vilja hålla ett litet tacktal till min brors ära. För han är bäst. Jag vet inte hur jag skulle få ihop min vardag om inte han fanns. Han skjussar och hämtar mig, lagar mat och pratar med mig när jag behöver prata med någon.


Ja, ni ser ju själva. sann syskonkärlek.

Nu ska jag göra mig iordning för att gå på  Romeo och Julia med Lisa och hennes familj.

Totalt omotierad för dans, Men nu, bara för att jag mår illa och inte ska vara med är jag ju hur peppad som hellst för att dansa. Jag vill dansa NU!

Härom dagen hade jag förövrigt ett mycket trevligt samtal med en kvinna från statistiska centralbyrån. Hon frågade frågor, jag gav skämtande svar och hon skrattade. Sen sa hon att hon skulle ringa igen i Februari. Det är ju långt dit.

Av någon anledning saknar jag Johan idag.
Synd att han bor i Tyskland.



Kolla vad fina vi är, uppklädda och solbrända. Hatar bilden dock. Men bal är roligt.

Roligt att jag fick lön för mödan- att spendera en hel dag pluggandes.
Blev klar med religionen och känner mig bättre till mods inför historian. Känns bra.

Nu var det så länge sen jag träffade HV-familjen att jag knappt kan bärga mig tills imorgon. Tur att jag har pratat med dem idag iallafall.

Puss och Godnatt.

Kul att det finns så många svin där ute.
Kul att man endast hör av en vän när han är full.
Kul att jag måste plugga när jag hade kunnat sitta på ett fik med världens bästa Martina.
Kul att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv.

Kul att jag är positiv.

Här kommer en chock. Jag önskar att jag hade feber.

Varför? Jo, för att jag har ont i halsen och är trött som vadvetjag. Men det räcker inte som en anledning för att stanna hemma ikväll, vilket jag iförsig tänker göra iallafall. Men det är med dåligt samvete. Hade jag haft feber hade jag  haft ett  giltigt skäl.  Men det kanske räcker med att det känns som att jag har feber?

Veckan har varit dryg. Måndag var jag i skolan till typ 18.30. 21.20 i Tisdags och 16.30
onsdag-torsdag. Det är ovanligt länge. Men det har varit en jävligt rolig vecka också, så det har varit värt det. Men det har haft sitt pris, vilket är sjukdom. Eller såattsäga inbillad vill ha sjukdom. Min diagnos kanske är hallusinationer. Det hoppas jag nog inte på.

Man blir så trött när världens smartaste människa dissar alla ideér man har och sen inte kommer med konkreta förslag på hur man kan förbättra.

Och tackarsomfrågar, öppet hus i tisdags gick helt okej. Dock var de flesta mer intresserade av slajm än etiska problem.

Snart ska jag på dans. Jag är inte sugen, jag är trött.

Ofta kommer jag på mig själv med att sitta och formulera svar på frågor som Kristian Luuk kommer ställa till mig om 10 år när jag är känd och blir intervjuad i TV.
Typ frågan: "Hur var du som tonåring?" och liknande. Jag har svaren, och det är bra svar. Nu måste jag bara bli känd så jag kan få alla att lyssna på mina insikter. För jag antar att det är någon sorts positiv självinsikt.

Förövrigt var jag back at brits igår. Det var skräckblandad förtjusning med inslag av hyperventilation. Med betoning på Skräck. Jag och Lisa hade iallafall Buissnes meeting med Per Gilén min gamle vän.

Idag har jag skrivit ihop ett CV, vilket tog chockerande lång tid med tanke på att jag har typ en merit. Men imorgon bär det nog av till Ica, vilket har vart planen i ungefär ett år.

Så önska mig lycka till, och kom gärna med förslag på vad jag kan bli känd över. Den delen av planen är inte helt uttänkt. Inte kirrad.

Jag blir så trött på Peters frågeställningar

Hur ska jag veta hur islams traditioner påverkar samhället och individen? Är det nån som vet så får ni gärna svara för jag kommer bara på en massa jävla skit!


Human var tvåa eller trea av de programmen som hade högst intagningspoäng året vi sökte till gymnasiet. Av detta drar jag slutsatsen att vi är ganska pluggiga. Väl där säger våra lärare till oss att vi borde stanna hemma oftare och att de inte förstår vad vi gör i skolan när vi inte måste.
Tycker ni inte det är lite ironiskt?

Nu måste jag äta för jag börjar se svarta prickar.

Sverige! Skämmes på er!
Ja, jag talar förstås om Idol. Att Christoffer röstades ut i Fredags är det konstigaste som har hänt sedan förra årets Dannyutröstning. Jag förstår inte tanken bakom det.
Dock måste jag erkänna att jag inte ville att nån skulle åka ut, för nu är verkligen alla mina favoriter. Svårt fall, men fan!

En stor del av dagen har jag gått runt och tänkt:
1. Vart kommer värken och de stela axlarna ifrån? Jag har i vanligafall sjukt stela axlar, men idag var de som sten. Sick.

2. Vad kan dagens stelhet bero på? En nyupptäckt knöl i nacken fick mig att fundera på canser, men sen insåg jag att jag inte skulle överdriva.

När jag sedan kommer hem och beklagar mig för mamma säger hon såhär: "Kan det inte vara träningsverk då?"
Det är klart det är träningsverk!
Hur dum är jag på en skala, träningsverk finns det nått som heter. Man brukar få det efter man tränar, och eftersom jag tränade igår är det högst troligt att det är det som spökar!

Tzing.
Kan inte klockan bli 21.00 någon gång?

Då hade missat 15.15 bussen tvingades jag åka med 15.30. Jag tvingades även lyssna på två kvinnor i 40-årsåldern för jag hade glömt ipoden hemma. Suck. Men! Det var ganska intressant, det som de pratade om.
Den ena kvinnan hade problem på jobbet. Hon tvingades att jobba över varje dag, från 5.15 till 15, och hon fick varken pengar eller kompensationsledigt. "Och helgen gå så snabbt och inte hinner man vila då heller."
Inte konsigt att folk är utbrända/deprimerade/slitna etc.etc. om de aldrig får chansen att vara lediga eller har ett meningsfullt jobb.
Sen började deras samtal glida in på träningsmetoder och barnen, vilket jag inte tyckte var lika intressant.

Jag är humanare.
På tal om det så kom på öppet hus till Kristine nästa Tisdag och titta på när jag och Mirja har en etikworkshop.

Jag tror att det är meningen att jag ska skämmas.
Jag tror att jag ska sluta med allt.


Det här är nog det enda som skulle muntra upp mig idag.

Vissa dagar är allt som ett stort svart hål.

" Alla påverkas vi av olika saker.
En Bilresa som barn. En storebror ropar att han vill sitta fram, och därav vill lillebrodern direkt också göra det - ända tills att storebrodern ropar: "Yes!" , och plötsligt verkar vilja sitta bak. lillebrodern blir direkt osäker, och blir osäker på var det egentligen är bäst att sitta. Han ändrar sig och sätter sig i bak, varpå storebrodern suckande kliver ur och sätter sig i fram. Allt känns ganska bra, tills bilen börjar rulla, och storebror tittar bak med ett segrande leende. Och det är då man fattar, man har förlorat igen... På vägen tillbaka, får man med tårar i ögonen sitta i fram, för att det ska vara rättvist. Men då ler storebror nöjt emot dig ifrån baksätet, och så känns det plötsligt som att man ändå på något sätt förlorat. Detta pågår ända tills man själv vet var man vill sitta."

Min blivande man är klok.

Jag har för ca. en timme sen städat klart den städningen av mitt rum som har hållit på sedan i juli. Och jag har packat upp min sista väska sen Stiftsgården i somras. Jag är så stolt.
Jag höll nästan på att ringa till Christer i p3 och säga det, men sen kom jag på att jag inte gjorde sånt.

Nu har jag bara massa plugg kvar att göra. Det kommer jag hålla på med hela imorgon och på söndag, så då vet ni vart ni har mig!

Arenan ikväll, Pusshej.
(det rimmade inte kom jag på)

Eftersom många har frågat vem den mystiske mannen jag la upp på bilddagboken är ska jag nu förklara det.

Tidigare kandidater till min blivade man har bla. varit Chris Martin, Anders och Måns, Johan Glans, Johnny Depp mf.
Listan kan göras lång, men den senaste kandidaten som går direkt upp till plats ett är alltså Björn Gutsfsson.
Han är komiker, rolig sådan, han är 21 år, känd, sjukt söt och han pratar göteborska. Och vi ska gifta oss har jag bestämt. Man kan ju inte motstå honom. Man behöver inte säga så mycket mer, titta bara på bilden.