emmahu

Hej!

Idag har jag tagit en mycket lång promenad, det var väldigt skönt. Träffade fina människor efter vägen och lyssnade på musik och hade solen i ryggen. Bra!

Vill verkligen börja träna nu, men jag har fortfarande lite ont i halsen. Vet inte om jag vågar. Men jag måste snart innan jag växer fast!

Jag tycker det är väldigt viktigt med jämn styckesindelning. Det är estetiskt väldigt fult om det är ett långt stycke och sen en kort och sen ett långt. Det är ett jobbigt tix.

herrå.

Det börjar bli lite tjatigt att säga det här, men... jag älskar älskar mitt liv just nu!

Det var bara det. Det är väl roligt när det går bra för andra? Som BG skulle ha sagt.

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee
eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen!!!!!!!!!!!!!!! Jag blir så matt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okej, ingen bra start på dagen.
Nya tag, eller nåt.

På tal om Killtidningar vs. Tjejtidningar. Sammys King kom idag, med Filip och Fredrik på omslaget. Jag blev mycket glad och slet av plasten för att läsa reportaget och titta på de snygga bilderna. Hurra, hurra tänkte jag. Sen fann jag till min stora lycka att det också var en tresides intervju med Andres Lokko. Hurra, hurra, hurra igen! Men sen tänkte jag att nu blir jag arg.

Varför, varför varför finns det inga tjejtidningar som inte bara innehåller tips på den bästa läppglansen, en sex-spalt och det senaste skvallret från Hollywood. I all ära, ibland är det roligt att läsa sånt. Men varför inte göra en tidning med några reportage om några intressanta människor? Det finns inte, utan då får man vända sig till en så kallad "herr-tidning". I tjejtidningar är det typ Kenza eller nån tråkigt amerikansk skådespelerska som jag knappt vet vem det är och som jag inte tycker är intressant. Om jag vill läsa om något som intresserar mig måste jag alltså läsa typ King eller Café.

Jag vet inte om det innebär att jag är väldigt maskulin eller om det innebär att tjejtidningarna är så jävla smala i sitt innehåll att det inte är riktigt klokt. Kanske båda? Det kan också handla om att jag måste sluta ha manliga förebilder och byta till kvinnliga.

Ge mig en kombo, tack! Det kanske är detta jag ska ägna mig åt när jag blir stor? Att göra en bra unisex-tidning

snygg kille 1.


Snygg kille 2.

Undrar varför Café bara intervjuar snygga killar. Undrar varför jag nästan önskar att jag var kille så att jag skulle få prenumerera på Café. Elle är inte ens i närheten av samma journalistik.

Åh, shit. Det här ska jag utveckla en dag! Känner att det blir lite luddigt om jag skulle försöka nu. Jag skyller på nästan-febern.

Jag har aldrig haft så ont i halsen somm jag har just nu. Dessutom har jag en näsa som rinner som bara den och har tvingats gå upp i vad som känns som ottan för att cykla iväg till arbetsförmedlingen. Fuck it.

Bäst för dem att det är värt det. Längtar tills jag kommer hem. Då ska jag se tio avsnitt Sex and the city och fem vita huset och så ska jag äta glass. I mjukisar.

hej.

Jag har inget jobb, jag har ingen inkomst och jag har ingenting att göra. Egentligen borde jag vara hemma och söka jobb 24 timmar om dygnet. Men det gör jag inte. Jag är ute och träffar människor och fikar och promenerar och festar och jag har aldrig någonsin mått så bra som jag gör just nu skulle jag tro.

För även om det går emot allt vad jag borde göra kan jag inte låta bli att leva. Jag har låtit bli alldeles för länge. Och som Sandra skrev en gång:

"... så var det ändå något jag förstod.
Att vad som än händer måste man säga ja.
Våga våga våga. Orka våga. Vilja våga.
Och när man väl vågat - vad det än är - och står där med ord som knyter sig i halsen och kommer ut helt fel, ja då spelar det egentligen ingen roll.
För man kommer inte ligga i en säng och tänka att hela livet flyger förbi utan att man själv får vara med."

Därför ska jag åka till Göteborg i några dagar nu. Om jag inte gjorde det skulle jag ha pengar och trygghet. Men jag vet att om jag inte gör det skulle jag gå miste om 1000 saker som kommer göra mig ännu lyckligare än jag redan är. Och jag skulle sitta vid datorn och tänka "så gick en dag i mitt liv och kommer åter".

Puss på er!

Idag har jag gått omkring hemma med halsdukar och te i högsta hugg. Jag ska bli frisk snabbt! Ska knarka vitlök och ingefära också.

Försöker packa. Att packa är omöjligt. Kan man inte bara ta med hela garderoben på en gång? Hatar att välja ut. Jag har iallafall lagt fram typ allt jag ska ha med mig på min säng, och lissna; det är bara svarta och vita saker. Helsvart, helvitt, svart med vitt på, vitt med svart på. Hade lite blått med först, men det ratade jag. Jag måste vara den människa som har minst färgglada kläder i världshistorien. Det var bara det jag ville säga.

Tur att jag gillar svart och vitt. Nu ska jag fortsätta.
Tja!

Har precis beställt biljetter till götet! Hurrahurrahurra! :D Jag och bräl och det goa, glada göteborg!

Emma Hulander tycker att en kväll som innehåller hemgjorda vårrullar, fruktsallad, öl, presenter, bästa vänner, rockband, skratt, vin, nya bekantskaper, nio centimeters klackar, kära återseenden, banken, kebab på maestro, nattpromenad längs Faluån, uppfiskande av en man i Faluån, polisen och hemkomst efter morgontidningen knappast kunde bli mer händelserik och fantastisk. Hon ska sova nu om hon kan.

Tänk att jag inte tänkte följa med. Det hade varit döden.

Shit alltså. Till tonerna av Beatles har jag städat oavbrutet från det att jag vaknade. Jag har städat så mycet att jag blev alldeles snurrig och var tvungen att sätta mig och äta lasagne för att inte dö. Men nu är det fint i huset och det är bara att invänta mormor.

Okej, jag ljög. Jag gjorde ett avbrott för att beundra min nya jacka och ett för att prata med Bräl i telefon.
Förlåt. Men annars har jag städat oavbrutet!

Jag frossar Henrik Schyffert, Fredrik Lindström och Kristian Luuk. Det är så roligt att jag dör av komik och inte av sjukdom. Sämre kunde man ha det.

Jag kan inte sova på nätterna. Således är jag trött hela dagarna och piggnar till frammåt midnatt.
Det är jobbigt, ligger och stirrar på klockan. Läser lite, tänker lite, lyssnar på musik. Sen ser jag att klocka är kvart i fyra och blir förbannad på mig själv för att jag inte kan somna.



Ska gå upp klockan sex någon morgon nästa vecka så att jag kan somna på kvällen. Sounds lika a plan!

Jag tycker ibland att jag lämnar ut mig själv ganska mycket på den här bloggen. Säger lite för mycket ibland. Tänker inte på att folk läser. Tänker inte på att jag väcker frågor som kommer som brev på posten sen, i sms eller i samtal. Skriver först, tänker sen, orkar inte ändra, tänker att det inte spelar någon roll.

Men sen kommer jag på att när jag skriver till exempel att allting får ett rosa skimmer av ett sms så undrar några vad det handlar om. Någon kanske blir sur, någon kanske tror att det handlar om den fast det handlar om någon annan. Falska förhoppningar eller något annat. Jag tänker inte på att om jag skriver om någon så kan den människan faktiskt ganska enkelt läsa det. Det är lite läskigt när jag väl kommer på det.

Inte för att överdrivet många läser det här. Men det är ändå farligt att skriva lite av sanningen men inte allt. För det väcker frågor som jag inte alltid vill besvara. Och vissa drar felaktiga slutsatser. Då kan det tyckas onödigt att skriva någonting alls, men jag måste! Jag måste skriva det som jag känner just för stunden och jag orkar inte alltid tänka på konsekvenserna. Jag måste också fortsätta med den här bloggen trots att den egentligen är ganska värdo för att jag måste få formulera mig och skriva annars blir jag uppäten innifrån.

Det var bara det jag hade på lilla hjärtat.