emmahu

but you can't hear me.

<3

De säger att det är sommar ute, men jag vet inte så mycket om det. Allt jag vet är att jag har gårdagens smink på mig, host i halsen, feberkänsla i kroppen och verkligen inte har tid att bli förkyld nu. Har ju fullt upp ända fram till den 15 juni. baajs!

Ska dricka vatten och äta vitlök tills jag blir frisk.

Jag fortsätter att snacka om media här i bloggen. Sorry om det blit tjatigt, men fan. Det är lite tråkigt att det inte är någon som är lika faschinerad som mig som jag kan prata med om det jag just varit med om. För iihl vad jag är exited!

Jag har precis sett på Henrik Schyfferts enmansshow The 90's - ett försvarstal. Och jag vet att ingen av er egentligen bryr er lika mycket som mig om vad en gammal avdankad komiker har att säga. Jag vet att jag är lite lätt besatt av vad människor inom media har att säga. Jag vet att det är sjukligt och konstigt och kan verka helt värdelöst i era ögon.

Men jag måste bara berätta för någon att jag just blivit rörd till tårar av Henrik freakin' Schyffert. Vem hade någonsin trott att den dagen skulle komma? Vem hade trott att Henrik Schyffert själv skulle stå på cirkus i Stockholm och fälla tårar? Och få stående ovationer?

Jag berättar det för er i brist på någon annan att berätta det för. Med en liten önskan av att någon ska orka se det och bli lika berörda som mig. För jag lovar er (så mycket som det bara går att lova något som egentligen ligger i betraktarens ögon): att tar man sig igenom 45 minuters typsikt mediokra Killinggänget på 00-talet skämt kommer man fram till något som fanimej var riktigt värt två timmar av mitt liv.

tack svt. tack killinggänget. tack fredrik lindström och tack henrik schyffert.
I'm speechless.

Är det fel att vara karriärist?

Om inte säger jag som Fridah: en dag, en dag...

Man kan ju iallafall få drömma.

hejhej.
Jag har haft en superbra kväll. Har dansat  sönder mina strumpbyxor och älskat varje sekund på dansgolvet på Harrys i Falun. Jag är inte trött, jag kan inte sova. Jag vill inte sova, jag vill bara dansa.

Vill dansa cha-cha och rumba. Och till stay the night. Cykla hem i den ljusa natten och skriva blogg i glädjerus.
Det är vad jag vill.

Ikväll blir det Harrys! Dans dans dans! hihihi.
Blir extra roligt eftersom Malin ska följa med oss :D

puss på er!

Idag ska jag vara hemma och städa, sola, äta, se på vita huset och kanske ringa några samtal.

Det blir väl en trevlig tisdag så säg? Nu ska jag äta frukost.

Jag har inte bloggat på fem dygn och arton timmar. Det är banne mig lång tid för att vara mig.
Bloggbristen beror på att jag har varit på långhelg i Stockholm. Det var väldigt mysigt och väldigt fnissigt. Lite stressigt, lite storstadspuls-inverkan. Mycket shopping och mycket intensivt umgänge med vännerna. Insane var insane och bruchen var dyr men väl investerad. Härliga tider!

Idag ska jag nog få hem min balklänning, det blir fina tider. Då kan jag gå runt i den och leka glamourös istället för att gå runt i mjukisar och vara sloig.

Förresten måste jag bara säga en sak. Jag fick väldigt fina komplimanger idag. Men när det kommer från den mest inkompetena personen jag vet kan jag inte ta åt mig. Snarare får det mig att tveka på min förmåga. Det är tråkigt och troligtvis världens största lyxproblem. Fast kanske ska man vara glad att någon uppskattar det man gör.

Tjarå!

Ikväll dammade jag av mina gamla fotbollsskor som har stått i ett hörn i typ fem år. Sen sparkade jag och mina bröder fotboll i solens sken i flera timmar. Det var så jäkla roligt och jag inser två saker:

<3

Jag ligger på sofflocket och stirrar ut i regnet och lyssnar på drömsk musik och känner mig som om jag är med i en klyschig film. Härliga tider!

Men jag funderar också på allt som jag kommer sakna om en månad. Tryggheten och alla vanor som jag är så himla van vid i skolan nu. När jag kommer in i entrén är det som om man kommer hem, man är lika hemma där. Hittar i alla skrymslen som i sin egen ficka. Och jag vet vad jag gör och jag gör det bra. Ingen uppgift är för omöjlig, och man vet vad som krävs och förväntas av en. Det är min vardag, mina rutiner!

Jag kommer sakna kicken jag får när den smartaste och mest respektingivande människa jag någonsin träffat, Ove, säger till mig att jag gjorde nåt bra, eller att jag skrev skitbra. Att få komplimanger av honom är högst eftersträvansvärt, men jag tror att jag har fått min sista. Det känns redan tomt. Bara att inte få prata med sina favoritlärare ibland kommer att vara jobbigt. Att Peter kommer och frågar hur det är. Att Håkan anförtror en hemlisar. Allt som inte verkar mycker för världen men som egentligen betyder grymt mycket.

Och kära, kära sal 115. Vad ska jag göra utan dig? Vart ska jag nu hänga när jag vill lyssna lite på radio och klippa i vi föräldrar? Och provdocks-rumpan som aldrig lämnades tillbaka till JC, vad ska bli av den? Vem ska fnissa åt Stonie och vara evigt tacksam till Carina för allt hon har hjälpt till med? Inte jag iallafall, för jag kommer inte vara där.

Men mest av allt kommer jag sakna att inte få träffa min kära hv-familj varje da, men det vill jag inte ens tänka på för då tror jag att jag kommer börja gråta på en gång. Det är så sorgligt att jag på riktigt får ont i hjärtat.

Det verkar som att det kommer bli fint väder idag. Jag känner mig sloig och trött, typ som om jag har fnissat hela natten, sovit asdåligt, inte borstat tänderna idag och har kvar gårdagens sminkrester.

Men hey! Det stämmer ju för tusan!


Nästan precis ett år sedan!

Jag är så himla glad att det största problemet i mitt liv just nu är vad jag ska ta med till Knytis i läroverksparken på Tisdag. peppar peppar ta i trä.

Det gråa vädret börjar ge med sig och solen tittar fram. Jag tänker som såhär: vad perfekt det skulle vara att tillbringa kvällen i Linghed med sina bästisar och se ut över nejden. Vilken tur att det är precis det jag ska göra! Rykten säger middag, efterrätt och eurovision? Kan det stämma?

Den som lever får se.

Två frågor: Varför går alla bra filmer mitt i natten? och: Är det bara jag som aldrig ens har hört talas om Truman Show?
För den såg jag igår mitt i natten och den verkar vara hur känd som helst, men jag har aldrig hört om den.

Hur som helst. För er som är lika efter som jag kan jag berätta att den var hur bra som helst. Den handlar om Truman som spelar huvudrollen i dokusåpan om hans liv utan att veta om det. Staden han bor i är bara kulisser och alla människor är bara statister. Inte ens hans äktenskap är på riktigt.


Han anar att nåt är fel och tänker fly till Fiji. Men eftersom resebyrån inte är på riktigt funkar det inte.


Han river ut bilder ur tidningar och gör kollage för att minnas hur sitt livs kärlek såg ut.


Han tar sin båt och åker så långt det bara går. Det går inte så långt.

Jag ska inte säga allt, jag ska bara säga: Se den för den var väldigt fin! Och att Jim Carrey är bra.

Jag ser så mycket fram emot att vi ska åka på en långweekend till Stockholm. Åh, vad roligt det ska bli! Fika, mysa, shoppa, dansa, åka karusell, äta glass och umgås med varanndra så mycket det bara går. Och nu har jag beställt biljetter till Bounce dessutom. 

Jag höll nästan på att glömma att vara lycklig över att det är studiedag imorgon! Det är ju fett bra! Det innebär att jag kan se på tv hela natten och sova tills klockan två och dricka kaffe och läsa alla delar av alla tidningar i lugn och ro imorgon.

NICE!!!

Ni skulle bara veta vilken fantastisk låt jag lyssnar på. Jag önskar att alla ni skulle känna vad jag känner när jag hör den här låten (som varken är Daft Punk eller Beyoncé). Jag hade velat ge er den i present via en länk, men den finns ingenstans på internet.

Den heter Summer och är av Loney, Dear och han är en ny favorit. Den ska få bli mitt ledmotiv i sommar för den är så fantastiskt bra och allt jag tänker på när jag hör den är sena, ljumma, ljusa sommarnätter och kärlek och vänner.

Så fint att jag dör litegrann.

1. För varje kväll som vi kommer närmare studenten växer antalet fjärilar i min mage och jag får allt svårare att sova för att fjärilarna vägrar sitta still.

2. Jag är så himlans mycket klokare än jag var för fem månader sedan och jag är så glad att jag har fattar hur man tar vara på tiden tillsammans.

Jag vet inte hur tydligt det framgår, men jag är iallafall väldigt intresserad av media. TV, radio, tidningar, bloggar. Läsa tidningar om TV, radio och bloggar. Se tv-program om radio, tidningar och bloggar. Att få veta att Kristan Luuk och Fredrik Lindström ska leda på spåret är för mig lika juicy som vilka kändisar som dejtar i Hollywood för andra. Och när Filip och Fredrik slår på stort och sänder live från New York tycker jag att det är årets händelse för att det är så spännande med stora tv-produktioner. De flesta av personerna på min hjälte-lista är verksamma inom tv, radio, tidnings- eller bloggvärlden.
Sånt gillar jag.

Men det finns vissa saker jag inte försår mig på i denna karusellvärld. Ett av de främsta exempel på detta är Alex Schulman. Pardon my french, men vilken sopa! Att han är ledande i mediasverige är för mig ett lika stort mystierium som bermudiatriangeln. Folk tycker tydligen att han är rolig, men jag förstår inte det. 1000 apor är kasst. Jag förstår mig inte på hela pengabelöning-till-den-som-först-häller-en-öl-på-Niklas-Strömsetedt-mentaliteten.

Jag förstår inte det här heller. Jag gillar folk som imiterar. Inte minst folk som imiterar Borat! Designtorget gör fiffiga saker och jag älskar alla som talar om jantelagen i negativ bemärkelse.

Jag antar att jag och Alex Schulman helt enkelt är helt olika. Vad nu min åsikt är värd i något sammanhang. Inte mycket kanske. Speciellt inte i mediesverige. Än.

Boka tid för teori och uppkörning. Check!


iiiihhhhl!

Vet ni att kvällssolen letar sig in till mig där jag sitter vid datorn och bländar mig? Det visste ni nog inte men nu vet ni. Det är väldigt trevligt. Jag spenderar min kväll med att klippa ut massa fina bilder och artiklar ut tidningar. Allt i ett försök till att inte missa något tjusigt värre.

Då vet ni allt vad som försegår.

Åh! Och talet gick bra. Check!

Imorgon ska jag hålla tal inför klassen. Ser inte fram emot det. Fasen alltså. Men sen är det över och då behöver jag inte fundera på det något mer! Det ska bli skönt att få stryka en grej från min milslånga att-göra-lista.

Fast som tur är är det mest roliga grejer på den listan, typ: Köpa skor. Check!

Jag är ruskigt irriterad för tillfället. Då finns det bara ett botemedel om man inte har något att slå sönder:

Veni Vidi Vicious på hösta volym!
Jäkligt jäkligt bra på alla sätt och vis.

Mina tänder är så sötsliskiga att de skulle fungera som sockerbitar. Men vad hade jag förväntat mig efter kladdkaka med vit-choklad-och-hasselnöts-glasyr, 700 g lösgodis, en påse chips, en sats popcorn och lite frukt?

Ja inte vet då jag. Men det var roligt och gott och det var värt lite sliska tänder. Man kan ju borsta dem, det ska jag göra nu. Sen ska jag sova. Om jag kan.

Förutom Tommy Körberg som jag skrev om förut (jag vet inte ens själv om jag är seriös med det eller inte) så finns det ju mycket annan bra musik på vår jord.

Tommy Körberg, aka. Tommy Guldstrupe, vilken kille va! 

Vi som alltid har allsång till stad i ljus: Här är nästa utmaning när vi börjar tröttna på den svenska versionen! 

Ja, idag är jag inte i skolan. Jag ligger hemma på sängen i mjukisar med datorn på magen och tänker så det knakar. Har skrivit ett tal och ska nu ta en välförtjänt paus och käka lite. Sen ska jag göra lite ändringar på min essä.

Jag ska bli frilansjournalist så att varje dag kan få se ut såhär. Drick kaffe, fundera, skriva och få betalt för det. Det vore nice.

Fyfan vad den frågan börjar bli uttjatad! Man bah: ehehehe, jag vet inte. Samma svar varje gång. 

Vet ni hur mycket fina saker det finns i världen? Det finns hur mycket som helst.

Filmer, låtar, pojkar, flickor, klänningar, blusar, parker, fotografin, tavlor, böcker, tidningar, krönikor, artiklar, solglasögon, bakelser, godis, hus, trappor, tal, tv-program, radioprogram, röster, ögon, blommor, skivomslag, vinglas, cyklar, ordspråk, händelser, överraskningar, städer.

Klockan är snart halv två på natten och jag kan inte sova. Så jag smög upp för att lyssna på Beyonce. Jag kände bara att jag aldrig skulle kunna sova om jag inte fick lyssna på Halo en gång till.

Hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me.
I am a rock,
I am an island.

Saker som i sig kanske inte verkar mycket för världen men som är livsviktigt för mig och som jag har fått uppleva det senaste dygnet: