emmahu

Om det här var en modeblogg skulle jag idag lägga upp bilder på mina senaste second-hand fynd. Men med tanke på att detta inte är en modeblogg  går inte det. Det är också svårt med tanke på att min dator påstår att hårddisken är full och jag inte kan lägga in några bilder. Så därför tänker jag istället skriva om mina senaste bravader och inköp.

Jag och Martina gick en sväng till kupan. Vi köpte: En prickig blus, en blå klänning, ett skärp, en skarf och en assnygg väska. Allt detta för sammanlagt 65:-. Galet billigt, man borde verkligen köpa mer kläder på second hand. Speciellt gillar jag Kupan framför Myrorna, där luktar det så äckligt och man får en "jag kommer få mal i mina händer så fort jag släpper detta plagget"- känsla. Second hand är miljövänlig också. Ska bättra mig. Min tidigare fobi mot att ha någon annans kläder på sig har minskat enormt. Det är ju positivt.
När Martina hade betalt fick vi prylarna i en papperskasse som förde tankarna till Manhattan- och efteråt köpte vi fika i papperspåsar. Även det inger en New York-feeling. Dock försvinner den känslan lite när man sitter på en gräsmatta längs östrahamngatan och känner igen alla som går förbi. Men solen sken iallafall.

Idag var HV-familjen även på ICA MAXI och storhandlade inför morgondagen. Vi hade kundvagn, sura barn, ansvarstagande vuxna och bilnycklar i händerna, dvs. hela kittet. Kändes bra. Sen tog vi Forden till Liedl och köpte 1200 g chips. Det blir fresch imorgon när vi ska äta upp allt!

Igår var jag och Maddis förresten på Lager 157. Trots att vi provade drivor med kläder kom vi bara ut med en kofta och ett 10 :- linne. Vi kom alltså inte riktigt upp till 500 vilket var gränsen för att man skulle få rabatt på en vara. Rackarns. Men trevligt var det iallafall, vätskebrist och långsam personal till trots.

Jag vet inte vad jag ska skriva förutom att det här är det vidrigaste jag hört om på länge. Har läst alla artiklar och tittat på aftonbladets TV, men jag blir inte ett dugg klokare. Jag förstår inte, jag blir bara fylld av förakt. Hur kan man göra som den mannen har gjort? Hur blir man en sådan människa? Vart gick det snett?
Kan inte få ur mig nått mer vettigt. Läs!

Livet blir så mycket lättare när våren är här. Det är helt okej att cykla uppför stenslundsbacken fast den dödar mig. Det är okej att alla barnen på gården gräver i vår rabatt när jag kommer hem, det är även okej att de springer iväg när de ser mig.

Det är okej att sitta i parken och äta glass och lyssna på musik med vännerna. Det är okej att vinden svalkar när den blåser. Det är okej att jag vill ha allt jag inte kan få. Att jag inte får hemliga brev på anslagstavlan i skolan, det är lungt. Det är HELT OKEJ att Björn Gustafsson kommer till Peace and Love, jag är lyckligast i norra delen av Falun. Markus Krunegård (som förgående inlägg handlade om) kommer också. Det är okej. Är det okej?

Imorgon ska jag gå upp i ottan för att sitta på folkets hus i typ 7 timmar, men det är helt okej, för det kommer bli nice och solen kommer le. Sen ska jag på Gran Canariakväll och Carls 18-års ferre om jag orkar, men om jag inte gör det är det också okej. Det är ju en dag på söndag också.

Om jag  vore 18 skulle jag ha gått på phone me ikväll. Men jag tänker inte dras  in i det bittra 17-års träsket. palla. Men det är okej.

Somnar 07 vaknar igen på natten.

Den här låten har varit mitt liv sedan vi kom hem från Gran Canaria. Jag har lyssnat 3000 gånger, analyserat texten, tittat på videon och försökt identifiera människorna. Jag tycker att jag blir lite klokare och bättre till mods. Jag tänker på framtiden och sommarnätter. Första gången jag hörde den tyckte jag den var dålig, men den blev bättre och bättre. Nu är det helt fantastisk! Det går inte en dag utan att jag nynnar på den.
Markus Krunegård, jag tackar och bockar för ditt genialiska verk!

Den här helgen skulle bli den första helgen på typ tre veckor som jag inte skulle sitta hemma med GC-förskylning och vara ensam. Jag skulle vara ute i solen, äta glass, njuta av livet och åka till Martina. Men nej. Jag ligger i min säng med dundrande huvudvärk, feber och röda utslag över hela kroppen. Jag kan inte gå nånstans i mitt hus för överallt är det vuxna människor som dricker öl och grillar fläsk. Toan är upptagen. TV-rummet är upptaget. Vardagsrummet är upptaget. Köket är strängt upptaget. Min lördagsmiddag består av lite yoghurt och två rån. Min ompysslande bror övergav mig för sina vänner. De vuxna pratar högt och lyssnar på musik så jag kan in ens få ha det lugnt på mitt eget rum!

Den här veckan skulle jag träna stenhårt på danserna, med tillochmed ett extrapass imorgon skulle jag verkligen ta ikapp och lära mig allt. Nja, tveksamt om jag kan gå imorgon och ens titta på, gick ju inte nån av de andra dagarna. Dansuppvisningen kommer gå  åt pipsvängen, det säger jag er.

 Har viktig dag på Måndag, får tillbaka prov och har två diskussioner. Kommer jag kunna gå till skolan då? nja. vetinte.

Mitt enda ljus i tillvaron är Youtube, jag har snart sett en hel säsong av Top Model. Man får göra sånt när man är sjuk och ensam. Och framförallt får man tycka synd om sig själv.

(Jag trycker så tyst jag kan på tangenterna så att inte nån vuxen ska höra mig och komma in och säga: NEEJ MEN HEEEJ EMMA HUR ÄR DET MED DIG? JASSÅ DU ÄR SJUK, JAMEN SÅ BLIR DET IBLAND. NU SKA JAG ÅTERGÅ TILL MIN ÖL OCH NYINKÖPTA MYSDRESS FRÅN JP:S, HÄÄJ)
Suck.

Jag är sjuk. På riktigt den här gången.
I onsdags trodde jag att jag bara hade huvudvärk och magont. Sen visade det sig att jag hade feber.
Igår svimmade jag en gång. Vaknade och upptäckte att det jag stirrade på var kökstaket, hur hamnade jag här? Har fortfarande feber och knaprar panodil. Äter äppelbåtar och kolor som min pappa har köpt till mig.
Har släggor i bröstet och knivar i huvudet, men jag kämpar på! Läser inför måndagens diskussioner och låtsas att jag är ganska frisk.

Hoppas jag blir frisk snart, jag skulle ju få åka till Linghed imorgon.

1. Upptäckte just att alla mina länkar och alla kategorier utom två har försvunnit. Mycket mystiskt. Möjligtvis tog jag bort dem i sömnen, eventuellt inte.

2. Jag skulle vilja lägga till en sak i listan om när man vet att man är lite äldre än innan.:
Man uppskattar public service mer och mer. För hur bra är inte den grejen? Där finns något för alla och alla har bidragit till det. Kanon alltså! Visserligen har jag länge varit en sucker för Sveriges Radio, men på sistonde även för Sveriges Television. Hur många fina, bra informationsfyllda program finns det inte där? Och vilken tur att Public Service finns, för annars skulle ju de som faktiskt gillar Ekonominyheterna och Uutiset inte ha någonting att titta på på Tv:n. Mina senaste guldkorn är Kobra, Klass 9A och Debatt. Det är program för intelektuella människor. Eh.
Kanske gamla människor. Jag förvandlas till en tant. Okej, skämt åsido (vuxenuttryck), jag gillar de programmen vare sig de är riktade mot min ålder eller ej. Så det så.

(Observera att jag skrev ut hela Sveriges Radio och Sveriges Television. Ytterligare tecken på vuxenhet. Slutar använda förkortningar.)

Nu ska jag gå och ha kafferep och lyssna på Storband. Man gör sånt när man är gammal.

Okej, nu har alltså 10-åriga Englas kropp hittats. 42-åringen har erkännt mord på henne och Pernilla. Så jävla hemskt och ofattbart och vidrigt.
Och nu återgår vi till att spela guitar hero, nu återgår vi allesammans till våra vanliga liv. För det finns inte ett jävla skit man kan göra. Och det är kanske det vidrigaste av allt.

Jag föreställer mig Englas föräldrar, helt förkrossade och söndergråtna. Aldrig kommer deras liv bli som det var innan. Det går inte ens att försöka förstå hur de måste känna sig.  Ångra, älta, sörja, hata.
Skit.

Är så trött, så trött. Håller på att städa mitt rum, packa ur min väska och slänga gammalt skräp. Får ta pauser för att orka, lägga mig på sängen och lyssna på musik. Tror jag har feber. Måste skriva psykologi, naturkunskap och plugga matte. Jag orkar inte med. Trodde jag hade blivit frisk men nu är halsontet tillbaka. Helt plötsligt går det inte så bra som det gjorde nyss. Snälla, bring me to playa del ingles.

Jag hatar jourtelefonen mest av allt just nu.

Först.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Jag blir galen på att iphoto inte funkar på min dator så jag kan fixa med mina bilder! Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Kan inte lägga in nya, jag vill inte fixa med mina gamla, they are old news. Snälla pappa fixa detta nu, jag måste få pyssla med bilderna innan jag blir galen.

Nu.
Man vet att man är påväg att bli lite vuxnare än man var innan när:

* Man får hem brev från skatteverket om att man ska betala skatt och deklarera trots att man inte har någon inkomst
* Man inte åker till skolan för att gå på lektioner utan för att prata med administratören och lägga papper i fack
* Man får åldersnoja innan man ens har fyllt 18
* Man på allvar börjar fundera på vad man ska göra med sitt liv. Får lite utav en livskris

Förutom detta är man ju jädrigt vuxen när man har en så bra självinsikt som gör att man inser alla dessa saker.
Jäklar vad vuxen jag är alltså.
 

Den där kärleken till livet är fortfarande kvar, men den har minskat drastiskt under dagen. Många bidragande faktorer till detta. Delvis endast oinspirerande människor delvis annat skit.

Som dethär med "kulturfyren" som ev. ska hamna i läroverksparken och på kristinegymnasiet. Jag fattar inte riktigt, men det kan bli så att vi måste byta till en annan skola. Att våran fina, fantastiska skola ska läggas ner. Detta är det tydligen några politiker som tänker bestämma. Kan ske imorgon, kan ske om ett år. Oavsett när det sker tänker jag inte flytta. Jag tänker inte byta till h-bo eller lugnet. Jag ska sträcka mig så långt att jag tänker använda mig av det här uttrycket: Över min döda kropp. Vill dom ha bort mig från Kristinegymnasiet får de dra ut mig. På min student ska jag inte springa ut någon annan stans än från gamla entrén. Punkt. Det är den bästa skola jag någonsin har gått på.
Inte nog med detta förresten, Humanvetarprogrammet kommer att läggas ner också. Kommer inte påverka mig dock, men det kommer påverka människor som är yngre än mig som kommer gå miste om några få vettiga år i skolan. Fan.

Mitt bröst och mitt hjärta värker. På riktigt, inget symboliskt talat om olycklig kärlek här. Jag menar verkligen värker. Som att någon sliter och drar i det och växlar med att slå med en slägga mot min bröstkorg. Får dessa problem med jämna mellanrum, har nog aldrig varit så illa som nu dock. Tänker inte åka till akuten. Hulanders har varit nog på akuten med hjärtproblem.

Livet har sina motgångar alltså. Men det  är ganska coolt att leva iallafall.

Hej igen!
jag känner mig nästan fånig, men det känns som att jag har fått en nufunnen kärlek till livet. Jag känner att jag har möjligheter och att livet leker. Kan knappt vänta till morgondagen för att se vad den har att erbjuda. Trots det hade jag spenderat hela helgen framför datorn med skoljobb och halsont. Troligtvis är det resan som gjort detta med mig. Energi och påbättrad självkänsla is the shit!

Nu till mitt oerhörda I-landsproblem. Saken är den att vi har länge prenumererat på Falu Kuriren. Nu har vi även börjat med Svenska Dagbladet. Som grädde på moset köper vi ofta aftonbladet med tillhörande bilagor. Jag kan inte låta bli att läsa alla, iallafall MINST bläddra igenom dem och läsa rubriker, ingresser och bildtexter.
Låt oss ta gårdagen, lördag, som exempel.
Falukuriren med helgbilaga = 3 delar
Svenskan med helgbilaga = 4 delar
Aftonbladet = 2 delar

Sammanlagt blir detta 9 tidningar som jag måste läsa. Jag har inte läst gårdagens eller dagens Svenska Dagblad och inte heller dagens Aftonblad med Söndagsbilaga. Det innebär att jag har 10 tidningar kvar att läsa innan morgondagen då det kommer ytterliggare nya. Jag får läsa 24 timmar om dygnet om jag ska hinna med allt. Det kostar tid att hänga med i svängarna.
Många tidningar blir det. Tur att jag gillar att läsa och att svenska dagbladet är en så snygg tidning.

puss!

Som alla som läser här säkert vet är vi hemma från Gran Canaria nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den förutom med ordet: UNDERBART! Verkligen. Denna resan är den roligaste jag har gjort och den är verkligen nått som man kommer berätta för barnbarnen.

Sex dagars party. Solbränna. Bartender. Soleksem. Mirjas födelsedag. Picknick. Försvunnen resväska. Go Charlie. Viking. Champangne. Dansande toapapperstjej. Norrmän. StekarN. Taxi. Inkastare. Playa Del Ingles. Flipflops.  Tango. Lipgloss. Dissa. Cream. Lamköttsmannen. Smink på balkong. Spiderpig. Ragg. Dans. Dans. Dans. "Free drinks!". Trött. Sova. Frillan.

Lite Mirjas beskrivning, lite min. Iallafall så skulle jag kunna hålla på i en evighet med att beskriva, men det skulle ta för lång tid. Jag nöjer mig såhär, ni får fråga.

Tack vänner för resan<3