emmahu

Dagens skoldag:
Idrott. En väldigt trevlig idrottslektion, trodde aldrig jag skulle uppskatta styrka. Klassen peppade varann, Idrotts-Malin var nöjd.
Lunch. En riktig Långlunch. Åt upp och tog om. Slängde inget. Har nog aldrig hänt över huvud taget under alla mina år i skolan.
Demokrati. Ute i parken med vänner och sommarvärme. Fick lite gjort. Diskuterade motsättningar i mitt resonemnang. Uppskattar vänner som inte tycker samma sak, som vågar säga emot. Beställde godsaker från ICA, åt godsaker från ICA. Lyssna på musik, planera helgen.
Lycka! Soft skoldag.
Imorgon har vi Seminarium hela dagen. Jag säger så bara för att jag tycker det låter så vuxet. "Jag har ett viktigt Seminarium". Jag har iförsig ett viktigt Seminarium. Årets sista. Jag ska låtsas att jag är jude. Det blir roligt.

Övriga saker att vara lycklig för en dag som denna: Sommarvärmen. Lisas födelsedag. Mina föräldrars bröllopsdag. Coldplay kommer till Sverige. Jag hittade chokladmuffins i frysen.

Om jag skulle skriva en ny låt skulle den vara uppbygd ungefär som Laaksos låt Italy vs. Helsinki. En duett mellan två personer som försöker övertala den andra att följa med till det stället den själv vill. Fast min skulle handla om problematiken angående en Polenresa som överskrider tiden för resan till Turkiet.
Det skulle bli en bra låt.

52 fucking weeks på ett år. Men ändå lyckas vår käre mentor boka en resa precis när vi ska till Turkiet. Det är ama(T)zing och jag blir helt galen på det. Jag gillar att ha saker och ting utspridda.

Irritationen kryper under skinnet på mig.

Jag och min pappa hade nyss denna dialog:

Far: Ja, du är ju lite sådär i din personlighet..
Jag: Hur då?
Far: Jamen, lite uppe i det blå liksom.

Min egen far tycker att jag är uppe i det blå. Vad grundar han det på? Jag får nog ta mig en funderare. Roligt var det iallafall.

Dom hånar Falun i P3. Det är Falukorvens- dags galan säger dom. Människor vill donera falukorvar säger dom, ring in och skänk en korv du också! Elakt men lite roligt!

Fick veta att jag får VG i matte c. Om jag får säga det själv (och det får jag) är det en hyfsad prestation att vända ett IG till ett VG. Nöjd och glad. Kanske kan jag få bragdguldet..?

Cyklade hem för att gömma mig undan allergin. Människor låg ute och solade i bikini. Grävde i rabatter och klippte gräs, promenerade lättsamt med familjen och hälsade på grannar. Var trevliga. Kände mig starkt malplacerad i mina fem lager kläder och stora väska.
Förövrigt är jag irriterad till tusen på arrogans och översittare, det är förjävligt.

Tillsist kan jag informera om att jag ser fram emot långhelgen som inleds med nationaldagen. Det är välkommet.

Ska jag säga någonting som jag hatar?

När man har en påse bullar som är goda som tusan. Men efter ett par dagar har allt pärlsocker försvunnit. Det har typ smält bort och lämat kvar lite ensamt och sorgligt vetebröd. Känns så meningslöst att äta bullar utan pärlsocker. Men jag gör det iallafall för att  jag gillar bullar.

Nu ska jag istället säga någonting som jag gillar.

Jag gillar Michael Jackson. Jag gillar musiken. Vi fick nyss hem ett lass med skivor från cd-on. MItt i högen hittade jag till min förvåning Michael Jacksson- The Essential. Lyssnade på den. Det är hitlåt efter hitlåt, och jag tvingas erkänna för mig själv att jag faktiskt gillar honom. Däremot har han ett sorgligt liv, men det är en annan femma.

Nu ska jag fortsätta skriva en debattartikel om Nazism- är det ett hot eller en rättighet?
Jag pallar inte.

Jag har precis blivit lämnad av mina vänner efter en mycket trevlig Eurovisionkväll. Med trevligt sällskap, chirre, dirre och grönsaker kan det inte gå fel.

Det enda som inte var så trevligt var givetvis att europas befolkning inte röstade på Charlotte Perelli. Ryssland vann!
Ryssland: En kille med vaxad bringa, en världsmästare i konståkning och en galen violinist. Det är tydligen det vinnande konceptet i denna tävlingen. Sverige kom 22:a om jag inte missminner mig. Var övertygad om att vi skulle komma topp fem, men se så fel man kan ha. Jag har tillochmed tippat det i den interna HV06- tävlingen. Illa. Jag konverterade ett tag till övertygelsen om att Ukraina skulle vinna, men icke det heller.

Vad som dock var roligt i missären var såklart att Björnis var med. Vi skrattade så att vi inte hörde vad han sa. Nu tror europa att vi är värdelösa på Engelska, det är ju kul. Såklart visste jag redan att han skulle vara med, men jag hade lovat honom att inte avslöja för nån. Eh..

Eftermiddagen spenderades på Falukalaset med Mozkovisch, langos, Mcmon och span på organisten. Mycket trevligt!

Tittar på Eurovision-semifinalen. Får lite gåshud när Charlotte Perelli sjunger.
Tänker: Är det kallt här? Fuck indie.

Vrid tillbaka klockan lite och ge mig ett tecken om vart allt började ändras.

Följande saker har jag tänkt på de senaste dagarna:

* Frukt. Man kan inte ha grädde på bara te.x. en banan, men om man blandar bananen med andra frukter i en fruktsallad är det helt normalt. Konstigt!

* Jag kände mig jäkligt cool när jag skrev in Etage? i min allmanacka. Jag kommer dock inte känna mig lika frän när jag kommer bli tvungen att stryka över det med en blå tushpenna.

* Jag har nyligen blivit medveten om Tradera. Går ständigt in för att se om det finns något nytt som jag kan fynda. Blir alltid lika fundersam när man läser rubrikerna till varorna. Dom är alltid av typen: "JÄTTTESNYGG VÄSKA, MÅSTE SES" eller "GRYMT FINA SKOR". Jag undrar: Om nu väskan är så fantastisk, varför säljer man den då? Det känns som om de ljuger. Man får inte ljuga.

* I ett häfte vi har till ett djävulsarbete i skolan är det en artikel om hur många brott nazister begår. Det finns en lista med brott, typ: Misshandel, olaga hot osv. Ett brott är Försök till dråp. Hörde ni? Dråp är ju när man oavsiktligt dödar någon! Hur kan man försöka att oavsiktligt döda någon? Det går inte. Har någon svar på gåtan så svara gärna.

* Jag hatar uttrycken "Jag har faktiskt ett liv" samt "Har du inget liv?". Jag inser att man visserligen inte använder något av dem seriöst men det känns som två totalt meningslöst och översittande meningar när man säger det. Typ "Jag har faktiskt ett liv, jag har jättemånga vänner som jag umgås med hela tiden, igår var jag hemma hos X och vi gjorde det och det och sen kom Y och vi gick dit. Var du bara hemma och såg på TV? Har du inget liv?" Förövrigt är det irriterande när människor ska skryta om mängden vänner som dom har. Jag bryr mig ej, själv väljer jag kvalité före kvantitet.

Falukalaset är i stan, Farmor tror att jag kommer bli rånad och mördad. Människor tycker det är pinsamt och dumt. Jag tycker det är bra att någon gör ett försök och att det händer något. Silverpennies var lika bra som alltid, imorn är Mellis fest.

Puss på er i vårsolen!

Det blir alltid djupa samtal när man samtalar med Erik. Han är även en av de få människor jag känner som faktiskt svarar på frågor där man inte förväntar sig svar. Det är nog därför jag är så glad att ha honom som vän, han är så äkta. Vi diskuterar vuxenhet! Vet ej varför jag publicerar denna msn-konversation. Men ha! Det är min blogg jag publicerar vad jag vill.

Erik säger: civilingenjör i industriell ekonomi i linköping.
Emma säger: Oj, shit vad vuxet det låter. Men bra!
Erik säger: haha! jag vet! :D helt galet. jobba, flytta hemifrån, till en annan stad. haha, jag känner mig fortfarande som tretton år och ung och dum :D
Emma säger: Haha, eller hur! Hur hamnade man i där? 
Erik säger: bra fråga liksom.
Erik säger: det kommer nog inte komma en sån där punkt där man känner sig vuxen. man kommer nog alltid typ famla sig omkring som en blind i mörkt rum. läskig vuxenvärld.
Emma säger: högst troligt! Aldrig känna sig så gammal som man är och alltid tycka att alla andra är äldre än en själv. typ.
Erik säger: exakt
Erik säger: det märks att du har filosoferat förut

Dessutom ger han en komplimanger. Bra vän!

Det är ganska ofta jag utbrister "Åååh, honom vill jag gifta mig med!". Således är listan över personer jag ska gifta mig med ganska lång. Och den blir allt längre. Listan innehåller sedan länge bl.a. Fredrik Vikingsson, Johan Glans och såklart Björn Gustafsson. Det senaste tillskottet är Anders här nedan. Han är dansk, vilket är synd för dom pratar fult. Men han sjunger så fint i söta pop/rockbandet Alphabeat och han har mycket bra klädstil! Och jag är så kär i charmen. Finns ingen bild som gör honom rättvisa, men såg honom på MTV och föll pladask. Damn! Förresten är det kanske bra att han kommer från norden iallafall, så har vi någonting att prata om.

När det bara är jag och min pappa hemma brukar han alltid skämma bort oss, då blir det riktiga far-och-dotter-dagar i huset.
Denna helg: Tvårätters middag inklusive skaldjur som är bådas favvo. Han kokar kaffe och tar upp beställningar från affären, köper godis och tidningar till mig. Frukost på sängen. Lagar mat tillsammans, typ klassisk söndagsstek och marängswisch på marängerna vi gjorde tillsammans förra helgen i samma veva som créme brúlen.
Vi är så pyssliga, min pappa och jag.


Förövrigt är detta mitt söndagsnöje. Inte lika kul som marängswisch.

Alltså! Vad är det som HÄNDER?
Förra Lördagen: Linne och shorts, frukost ute i solen, middag ute i solnedgången. Vi svalkade oss med glass! 25 grader i solen.
Idag Lördag: Mycket kläder, raggsocker, varma drycker, SNÖ!  Vill inte gå ut om jag så måste. 2 grader celsius.

Snö! Det är grönt på träden och på marken. Det är blommigt och samtidigt snöar det. Det går inte ihop, en ekvation utan lösning. 

Igår var det iallafall en lyckans dag när Billie the vision spelade på arenan. Dom var lika bra som alltid. Publken var lite seg bara. Trevligt var det iallafall med Martina och Lajsa!

Min lärare sa till mig idag att jag har förändrats mycket sedan ettan. Lite ironiskt/komiskt med tanke på förgående inlägg. Hon sa massa fina saker förresten, jag blev glad. En boost för självförtroendet så att säga!

Insåg idag att jag har lite fobi mot att gå på banken. Första tanken när man kliver in på en bank blir, oavsett jag vill det eller inte, alltid: Tänk om denna bank rånas just idag, just nu.
Iaktar alla människor. Bara jag och en gammal fabror med rullator här just nu, pjuh! Jag kan pusta ut.. Såvida inte rullatorn och det gamla utseendet är en förklädnad och han egentligen är en supertjuv!
Paranoid, ja!
Vidare är alla som hjälper en i kassan sura. Eller nej, dom är inte sura, men dom dumförklarar en lite, typ "Men lilla gumman, du fattar väl att du inte får tillgång till din sekurafond utan mamma och pappa!". Idag gjorde en tant (30-års åldern) ett "jättestort misstag" och var tvungen att ringa hem till mina föräldrar och säga att jag hade fått ta ut pengar från ett konto som jag egentligen inte har tillgång till. tss. Gav mig 600:- mer än jag bad om också. Vilken amatör alltså.

Vidare till nästa bank, snorkig tant i kassan. Sa att det kanske var bra om jag skrev mitt namn på inbetalningssedeln, eheh. Kallsvettig! Det är inte bra, jag blir typ röd i ansiktet och varm. Syns nog på mig att jag inte är bekväm i situationen. Det är lite avslöjande, man skulle lätt tro att jag hade nått fuffens för mig. Typ "Skynda på med pengarna för faan. aina kommer." Eller nått.

Vissa saker lämpar sig bättre nedskivna. Det är lättare att vara ärlig och rak, det bara är så.

Jag tror att jag kan verka förändrad för de människor som har känt mig en längre tid. Jag tycker att jag har förändrats. Till exempel överger jag det jag tror på. Snarare, jag vet inte längre vad jag tror på, vad jag tycker och vilka mina principer är. De principer jag hade har jag övergett, vet inte varför. Vet inte någonting. Jag finner mig själv väldigt lättpåverkad av andras åsikter. Om jag, tillexempel tittar på debatt tycker jag först att någon har en jättebra poäng. När den som argumenterar mot denna framför sin åsikt håller jag istället med den. Jag vet inte vad jag själv tycker! Slits mellan allt. Jag vet inte, är jag för eller mot bojkotten av OS? Vad tycker jag om Alkohol? Tillhör jag vänster eller höger i politiken, socialdemokrat eller moderat? Jag vet inte längre någonting, jag trodde jag visste tvärsäkert.

Jag tror att jag har gett upp hoppet lite. Det kommer inte spela någon roll för mänskligheten även om jag vet att jag är miljöpartist och emot rökning. Därför kan jag lika gärna bli en moderat som röker. Spelar ingen roll i slutändan iallafall.

Andra saker som är förändrade är typ.. Mina intressen. Min musiksmak är inte vad den har varit.

Fönstret är helt öppet och det blåser på mig, jag fryser som fasen. Jag inbillar mig att det hjälper mig att tänka, så det förbir öppet. Lunginflammationer och blåa tår till trots.
Om jag var rökare skulle jag behöva en ciggarett nu, lugna mina nerver. Tur för min hälsa att jag inte är det.
Nu ska jag duscha tills fingrarna blir russin!

I min tristress zappade jag till TV3 och fastnade på "du blir vad du äter". Aldrig sett det förut, så jag tänkte: Kör till, jag ser på det.
Anna Skipper! Vad är det för människa? Under timmen jag tittade kläckte hon ur sig saker som:
"Av sån här mat blir man fet, ful och man luktar illa." Ger menande blickar till den stackars 18-åriga tjejen med dåligt självförtroende.
"Du har lite *klappar på tjejens mage* fett att få bort.."
"Det här funkar inte om du vill få bort fettet!"
"Du har bristningar på magen också. Får jag se på dom?" Rycker upp tjejens tröja utan att vänta på svar.

Det är förvisso bra att Anna Skipper är ärlig. Men det som stör mig är att hon lär ut sina värderingar och att hon får alla stackars människor som söker hjälp att hålla med henne. Dom söker hjälp på egen risk, men snälla chilla lite va. Jag tror att man förväntar sig stöd när man anmäler sig, inte att få sitt skeva självförtroende ännu mer tillknöcklat. Du kommer garanterat inte hjälpa någon att gå ner i vikt genom att tala om för den hur äcklig den är om den inte gör som du säger. Dom kommer heller inte hjälpas av att få 9 kg. hamburgare intryckta under näsan. Anna Skipper är förövrigt en läskig tant med för många ansiktslyft och en hycklare som äter på Max när hon tror att ingen ser.


Summa sumarum: Jag har problem men Anna Skipper och du är vad du äter.

Jag

• Drömde en asbra dröm om mig själv och en dag i mitt liv. Kärleken är evig, och allt det där.
• Borde ta mig i kragen. Skolarbetena kommer inte att göra sig själva.
• Har mycket jag vill skriva, men kan inte formulera mig.
• Allt som inte kommer ut staplas på hög inne i mig. Skulle vilja slå någon riktigt hårt för att få utlopp för allt. Har några heta kandidater. Kanske inte vore så snällt att slå någon bara för att den retar gallfebern på en. Borde kanske fråga Peter om det är oetiskt.
• Hatar att jag aldrig kan bli frisk. Tittade på min närvaro på idrottslektionerna. Det stog S som i sjuk på säkert sju av de tio senaste lektionerna. Jag vill träna.

Tusen andra saker. Nu ska jag måla naglarna.

Alltså, de få uppgifter jag har i skolan skjuter jag upp till oändligheten. Naturkunskapsprov imorgon- jag vill dö. Inte okej, inte förberedd. Hur kommer det sig att dessa naturkunskapsprov alltid kommer smygandes? Man har ingen aning om att det ens ska existera ett prov och i nästa stund är det dags att skriva det. Jag gillar det inte.

Har så mycket att göra på alla plan, men tar inte tag i nått. Har många planer också. Planerar, men vad händer med genomförandet?

Påminnelse: Billie the vision and the dancers på arenan på fredag. BE THERE!



 

Hade världens bästa pingsafton igår. Det var fantastiska loppisfynd, fläderbärssaft, skaldjur, cremé brulé, blommor, vaniljstänger, solsken, butterkaka och tusen andra fina saker som gjorde gårdagen till den bästa dagen på länge.
Kändes som vilken sommarlovsdag som helst. Kändes bra!

Men allt bra kommer till sitt slut. Imorgon väntar nya skoldagar. Suck säger jag och biter ihop. Knölarna på min hals tycks minska sakta men säkert. Jag vill springa som ett litet barn! Men det får vänta säger doktorerna.

Jag har på senaste tiden blivit så himla skoltrött. Egentligen är jag inte trött på skola som princip, jag gillar att lära mig saker, skriva, läsa och träffa människor. Problemet är bara att vi inte lär oss nånting, vi skriver ingenting. Visserligen läser vi en del, men det är om ointressanta saker. Det har helt enkelt blivit onödigt att gå till skolan, för man gör ändå ingenting när man är där. Likt förbannat måste man ju släpa sig dit varje dag, för man vet ju aldrig. Kanske är just idag den dagen jag kommer lära mig någonting viktigt.

En vanlig dag består av väntan, lite mer väntan och lunch. Möjligtvis tar man sedan emot en stencil. Sen är klockan tre och man kan gå hem. Givande!

Det är skönt att det är slappt, men det ska inte kännas bortkastat! Jag har inte haft något problem med detta förut, för det har nästan alltid varit såhär och det är ju faktiskt en del av mitt programs idé- typ individuell frihet. Men det blir så uttjatat. Egentligen tycker jag att hela tvåan har förflutit i en dimma, kan inte minnas många arbeten vi har gjort.
Jag vill bara skrika: Jag veeeet att samhället är dåligt!!!
För jag tror jag har fattat poängen nu. Vi har ingen fri vilja, blablabla.

Vet heller inte vad jag ska gå i skolan för, har inte längre några mål att sträva mot- har ingen motivation. Vet inte vad jag ska plugga vidare till, så varför kämpa för något som kanske inte behövs? Just nu tror jag att det som driver mig är tävlingsinstinkten i mig, typ att inte ge upp. Det finns bara inte i min värld.

Ska bli så skönt att det snart är lov, ska försöka hitta tillbaka till en motivation. Vet inte vad jag gör i ett år till annars.

Dagens cabarét gick ju bra. Om bra har bytt mening och numera betyder ungefär åt pipsvängen.

Lista över saker som gick fel enbart i vårat nummer:

• Min gitarr hade ingen volym what so ever. Ida var den enda som hördes, tur att hon spelar fint.
• Idas gitarr glappade
• Jag blev distraherad av ovanstånde så jag glömde hur jag sjöng. Kanske lät förjävligt, kanske var fel ord. Vet inte.
• Ida spelade fel. Jag märkte det nästan inte.
• Jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv och kom på mig själv med att stirra på notstället. Bra!

Det var ju bra att.. eh.. Capot gick på utan problem iallafall. Alltid nått! Maria tyckte iallafall att vi var bra- fast hon tycker att allt är bra. Min bror sa också att det lät bra, då frågade jag om han sa så bara för att han var min bror. Nej sa han då. Nej, imorn blir det nya tag, det säger jag er.

Imorgon ska jag till vårdcentralen för att utreda knölen på halsen. Kanske diverse annat också, man vet ju aldrig vad de hittar för fel på mig. Ska i vilket fall som helst bli spännande att gå till doktorn. Har inte varit hos någon på år och dar, om man inte räknar med skolsyster. Men det gör man inte. Hoppas att jag får ett bokmärke om jag är duktig.

Nu ska jag snart gå och titta på sista delen av Klass 9A. Kommer kanske gråta lite, grät till trailern. Jag blir så rörd av det, I can't help it!

Det har varit en långhelg som har varit bra. Lite party, lite chill, lite klippning, lite milkshake, lite Elias och lite Cabarétövning. Mycket prat också!
Lite ett och ett halvt år av förhoppningar och illusioner som gått i kras. Höhö- om någon fattar vad jag menar. Det är sorg blandad med ilska. Med betoning på det sista. Men det har varit  en bra och mysig tid och det har sällan känts såhär tungt att skolan börjar igen. Kan skriva ett längre inlägg om det vid ett senare tillfälle.

Idag återvände jag till friskis efter ett nästan 2 månaders uppehåll, starkt jobbat. Det var riktigt jobbigt, fick håll. HÅLL!
Jag får inte håll! Nåväl, jag är tillbaka på planen. Feels good.

Om någon för protokoll över mina sjukdomar och åkommor kan jag berätta om den senaste: En knöl i halsen. Typ vid körtlarna. Kan eventuellt vara en körtel som har svällt upp. Kanske är det någonting annat, det är dock min enda teori. Cancer skulle vara en annan.

Ja, det var lite om det som försegår i mitt liv. Tack för mig!
-The world is turning inside out!

Jag älskar att åka Ford genom Faluns skogar mitt i natten och lyssna på arvingarna och queen med basen på högsta läget. Sjunga med och lukta på Rebeccas hår. Väja för paddor och vara ledsen över att man kommer hem och inte hinner lyssna på Summer of 69.

Så det blev första maj än en gång. Trots att jag inte såg en enda brasa eller fyverkeri. Och trots att jag inte hörde Vintern rasar en enda gång förutom när jag själv sjöng den. Det räknas inte! Efter den lätt misslyckade kvällen igår var jag tvungen att titta på när Lunds studentkör sjöng in våren på TV4, bara för att få den äkta vårkänslan.
Och det lyckades, nu är den här! Det är fånigt, men det är få saker som får mig att bli så nostalgisk och samtidigt framtidshoppfull som Vintern rasar och framförallt Studentsången. Kanske världens bästa sång. (okej, troligtvis inte. Men det är nått speciellt med den!)

Dagen har passerat i en dimma, det är som en Söndag. Sen kommer jag på att det bara är Torsdag, då blir jag lycklig!
Något annat som gör mig lycklig är Colplays nya låt Violet Hill. Fantastiskt. Hade inte förväntat mig något annat än succé, men är ändå överlycklig. Det är inte alltid ens förhoppningar och förväntningar uppfylls.

Vi hörs.