emmahu

Okej. Letar efter en människa, för att finna information om denne. Nivet, som man gör ibland.

Finns inte på hitta, eniro, bilddagboken, facebook eller google.
Det eda jag kan tro är att denna personen är död, vilket vore jättejättejobbigt och jag får en klump i halsen.

Men om man inte går att hitta på internet... Då finns man liksom inte. Usch.

Idag var det en stor, onödig godispåse och Juno som gällde efter jobber för att jag inte skulle somna klockan fem.
Äntligen, äntligen fick jag se Juno! Som jag blev tipsad om redan i januari men aldrig har lyckats se förens nu. Den var bra, jag är nöjd och så mysglad som man bara kan bli av en film som den.

Förövrigt: Jag såg på Moulin Rouge häromdagen. Besvikelse! Inte för att jag tyckte den var dålig, inte alls, men med all hype runt den trodde jag ju att det skulle vara.. magnifik liksom! Men Nicole Kidman var dålig och ful (förlåt) och det var dålig regi. Ewan Mcgregor är ju dock alltid en guldklimp i alla filmer han mederkar.

Idag lyssnade jag på radio, det var U2 som spelades. Jag kände att Bono sjöng till mig, för det träffade så rätt in i hjärtat i rätt stund. Händer det aldrig er?

jobbjobbjobbjobb. ätaätaätaäta.

Nu är min sista sommarlovsdag slut kan man säga. No more regn och lata dagar, nu kommer det fina soliga vädret och jag ska slava inomhus för 60 kronor timmen. Så trist. Varför kan man inte få ha sommarlov hela sitt sommarlov?

Jag var på bio idag, Sex and the city. Fan vad jag ibland önskar att jag vore född i USA. Så kunde man bo i New York utan att vara så långt hemifrån, långt ifrån allt vad Falun och Sverige heter. Nej. Jag skulle bo på 5th avenue och sippa på Cosmopolitans hela dagarna och kvällarna i mina fina designerkläder. Det skulle jag vilja. Känna pulsen från staden som aldrig sover. Fika, strosa, titta på parkerna och husen och folket. Utforska staden och ständigt upptäcka små, nya gator, caféer och nattklubbar som man aldig tidigare sett. Inte stöta på samma folk på bussen, inte vara rädd för att man ska träffa någon man inte vill träffa på gatan. Oddsen skulle vara så små. Jag skulle äta brunch varje dag. Träffa på kärleken och sola i Central Park tillsammans med mina vänninor (ja, jag skulle vara tvungen att använde det ordet, man gör det där.).


Här ska jag leva.

Jag ska åka dit. Vänta bara, jag kommer!

Godnatt.

Imorse när jag precis hade vaknat kom jag till en plötslig insikt. Det är något jag har funderat på länge men inte kommit till något svar på. Så skönt att komma fram till något, jag har vänt ut och in på mig för att hitta en skillnad, och nu hittade jag den.
Det är att man kan tycka att man själv är bra, eller så kan man tycka att man är bättre. än andra. Det är det som är svaret på min förvirring.

Idag ska jag ta tag i mitt liv. Om inte en telefonsamtal, en resa, en by, ett väder eller en farmor stoppar en.
Hoppas inte! Inte idag.

Sveriges radio befinner sig i mitt hus! Jag tycker att det är lite status faktiskt. Dock är det radio Dalarna vilket råkar vara den sämsta skit jag vet.
Funderar på att göra en kupp. Skrika "HV-FAMILJEN FOR THE WIN!" jättehögt eller nått. Sätta oss på Dalakartan liksom.

Brukar ni lyssna på Sommar i P1? Om inte: Gör det. Om ni gör det: Smart gjort.
Det är världens bästa radioprogram! Mer eller mindre kända personer har en och en halv timme på sig att prata om vad dom vill och spela vilken musik dom vill. Det är en aldrig sinande källa av visdom, lifserfarenheter och historier. Upptäckter av ny, bra musik. Klyschigt stundtals, men som bekant gillar jag klyschor. Just nu är mitt favoritsommarprogram det med Howlin Pelle, ifrån förra året. Jag lyssnar så mycket jag kan utan att tröttna. Jag har tillochmed lagt till det som bokmärke på datorn.

Kanske är det inte helt konstigt att just det med Howlin Pelle är mitt favoritprogram just nu, eftersom Hives är mitt favoritband för tillfället och Pelle själv min favoritmänniska.  Jag lyssnar inte på nått eller nån annat. Vissa låtar på deras nyaste skiva The black and white album är tillochmed så bra att jag får kämpa för att inte börja gråta. På riktigt.

Sammanfattning: Lyssna på sommar! Lyssna på Hives!

Det smärtar i mig när någon betyder mer för mig än jag betyder för den.
Ni vet kanske känslan. Det är ibland en desperat känsla, där man inte kan förstå vad det är man har gjort fel. Vad det är för fel på en. Varför man inte är mer som någon annan. Kanske skulle den och den och den människan tycka om mig mer om jag var på ett annat sätt.
Sen kommer jag återigen på att det spelar ingen roll. För jag kan ändå inte vara någon annan än mig själv och samtidigt fortsätta vara ärlig mot mig själv.

Det förvånar mig när folk inser att man har saker, händelser och personer i sitt liv som man inte har berättat om. Som att folk är förvånade över att man har delar i sitt liv som inte berör dom. Inte för att man undanhåller det utan för att man helt enkelt inte vill berätta. Man tycker kanske inte att det är saker som andra behöver veta, eller kanske inte tror att någon vill veta. Vissa saker förstår jag själv inte varför folk berättar. Eller varför dom ens tror att man vill veta. Jag vill inte veta allt. Jag vill inte berätta allt.

Godnatt.

Ack och ve! Att det skulle vara så jobbigt att jobba, det hade jag aldrig kunnat gissa. Bara jobb och jobb, blir trött i fötterna och sinnet. Jobbet är nice dock. Jag kommer bli tjock, vet ni hur många sötsaker man äter eller? Alltid något som ska smakas eller ätas upp, annars slängs det. Man kan ju inte låta en vit kladdkaka med citron gå till spillo, den är gudomlig. Idag slängde vi en morotskaka. Det gjorde ont i mitt hjärta, men vad ska man göra? Man kan ju inte klämma i sig bara för att man ska. Jag hade ju precis ätit en nybakad kanelbulle, en chokladboll och en chokladsnitt. Herregud.

Idag kom det in en störig kille från min barndom och frågade "Har ni inga NEGERBOLLAR?". Jag tänkte slå honom, eftersom jag kände honom och hans bror en gång i tiden visste jag att han sa så för att provocera. Men jag slog ingen, jag sa bara "Nej. Tyvärr." Sen stack min kollega Yohanna in huvudet i kiosken och sa "Vi har inga NEGERBOLLAR. Men vi har chokladbollar som det heter nuförtiden. Om ni kan vänta fem minuter kan vi göra dom".
Killen blev asskraj pep fram ett "okej" och vågade knappt komma tillbaka när dom var klara. Vi skrattade gott. Yohanna träffade jag för första gången idag, men jag kan säga att hon redan har fått titeln: Världens bästa Yohanna. Hon var en fantastisk msk. Vi hade fett mycket att prata om, det hade man ju aldrig trott.

Nu ska jag pressa in några prison break avsnitt, sova och jobba igen.
Puss!

Idag, närmare bestämt om två och en halv timme, börjar jag på mitt sommarjobb. Jag är väldigt nervös ska erkännas.
Men det går nog över, hoppas jag. Ni kommer väl och  köper fika av mig?