emmahu

Igår tittade jag på Kobra för att bejaka kulturknutten i mig (min familj mobbar mig för det). Det handlade om narcissism och självporträtt gårdagen till ära. Ett av reportagen handlade om en kille som har tagit en bild av sig själv varje dag i tio år!!! Han har nu ställt ut dessa bilder om jag inte minns fel. Men fatta:

1. Hur många bilder han har på sig själv.
2. Vilken cool idé! Snacka om att se sig själv förändras. Man måste ju ser varje liten rynka och finne växa fram.

Jävligt coolt faktiskt. Jag ska banne mig börja med det. Kommer kanske inte orka i tio år. Kanske tio dagar?

Idag har jag blivit sågad. Det är tungt faktiskt. Det är alltid lika jobbigt när man tror att man gjorde något bra som sedan visar sig vara inte fullt så bra som man trodde. Och även fast man även får komplimanger hör man bara det dåliga. Det är inte kul alltså. Men det är bara att komma igen! Om ett tag när jag har surat klart...

Har även haft körlektion och varit på kupolen med PTL. Det var däremot kul alltså. Iste och kladdkaka är gott. Iste kommer bli sommarens dryck, känner inte ni det också?

Det här var Sveriges mest underskattade och finaste tv-serie som jag saknar väldigt mycket väldigt ofta. Bara på bilden ser man hur fin den var.

Jag glömmer alltid bort mellan varven att jag är allergisk på vårarna och somrarna. Jag blir jätteexalterad över det fina och varma vädret och vill bara vara ute, men sen rinner näsan och ögonen och jag blir starkt påmind om att det var något jag hade glömt. Allergisk var det, ja. Och trots att jag tar min medicin så rinner det. Det är så jobbigt att det inte är sant.

Idag är det dags för Dansa! Galan, dag två. Igår var det hela väldigt roligt och det gick väldigt bra, så det vore konstigt om det inte hände nåt dåligt idag. Det går alltid dåligt minst en gång. Men roligt är det i vilket fall!

Ikväll är även Söndagsparty med Björn Skifs. Det blir roligt det med.

Medans jag ligger på soffan med datorn på magen passerar tiden förbi och när jag lade mig ner var det ljust men när jag reser mig är det mörkt. Jag förstår inte hur det går till. Hur timmarna bara går utan att jag märker det. Och jag undrar varför jag aldrig hinner göra nåt av det jag borde. Det är inte så konstigt egentligen, för tiden försvinner in i datorn.



Jag har sakta börjat få upp ögonen för Lily Allen. Till exemel den här låten är ju väldigt bra. Den handlar om George Buch tror jag.

Idag iaktog jag två saker:

1. Busschaufförer tillhör en av den mest välklädda yrkeskåren. Skjorta, slip-over och slips. Släng på en kavaj på det och du är ready-to-go! (Visserligen hade min busschaufför idag även en svart, vanlig, sliten keps. Inte helt okej till resten av outfiten).

2. Några grannar målar om sitt hus i Falu rödfärg. Falu rödfärg luktar sommar.

Det var det. Idag ska jag ha min sista danslektion, för kanske någonsin. Man vet ju aldrig vart livets stig för en, men möjligtvis inte tillbaka till dansa i falun!s lokaler. Sorgligt.

Sammanfattning av livet just nu:

Äter - Mackor, kaffebröd
Dricker - Kaffe, saft
Tittar på - Anders och Måns säsong 1.
Lyssnar på - Here you come again och blandade spår.
Tränar - Inte. Fast jag var på min näst sista dansklass idag.
Läser - Håll med eller Håll käft- artiklar i samförståndets tid av Åsa Linderborg
Känner - Förvirring
Gör - Youtubar Dolly Partons bästa låtar. Och allt utom det jag borde göra.

Jag tänkte bara säga att jag inte vet vad jag ska skriva. Kan berätta att jag har ont i huvudet, det känns som att det ska sprängas.

Härom dagen diskuterade jag och Kerstin om det allt större ansvarstagandet som man tvingas ta i takt med att man blir äldre. Man ska ta körkort, man ska söka jobb, man ska ha ett jobb, man ska söka högskola, man ska flytta, man ska planera, man ska ta klivet ut i världen, man ska deklarera, betala skatt, hålla sig uppdaterad på vad som händer i världen för att kunna diskutera med andra lika vuxna som en själv om FN-toppmötet som gick över styr, ringa samtal, ordna och skriva in i almanackan.

När fan hände allt detta? Det har nästan inte kommit successivt heller, utan i en stor bomb de senaste månaderna.
Chilla Gunilla. Och dessutom leder allt detta till ångest när man aldrig blir klar med körkortet, när man inte får något jobb, när man inte vet vart man ska flytta, plugga, hur man deklarerar och när man är rädd för att prata med främmande människor i telefonen.

Jävla samhälle.

Jag har en skavande känsla av ovisshet i mig.

Idag har jag i sann fan-andra lyssnat på HPA:s Unchained Melody kanske 10 gånger på rad och jag älskar den mer och mer för varje gång. Igår var jag förvånad över hur förhållandevis dåligt det var, men idag förstår jag inte hur jag tänkte. Det är bra! Det är bristerna som gör det, hur kunde jag glömma?

Jag är helt avtrubbad för brister och jag är tjatig. Men det är skönt när man ser människor lika fanatiska som myself som skriver kommentarer och inlägg lika fanatiskt som myself. Då tänker jag att vi har varann och det finns ingenting vi inte kan, för vi har varann.

Alla som såg på Söndagsparty kan ju kanske lite lätt föreställa sig vad jag ska skriva nu......

hihihihihi!
Filip och Fredrik. Dom är helt hysteriska och alldeles för ofta alldeles för hetsiga, men dom är ju för roliga och det väger upp för det andra. Jonas Gardell var rolig när han pratade om chokladboxen. Marilyn Manson var läskig. Men framförallt: Vilken överraskning att the one and only Pelle kom dit. Jag blev så glad att jag höll på att ramla ur soffan. Synd bara att han skulle sjunga en ballad, för han ska inte sjunga sånt. Han ska sjunga rock. Men jag älskar honom iallafall. Och om han nödvändigtvis skulle sjunga en ballad så var det bra att han fick en av de finaste som finns, som jag tillochmed postade i denna blogg för en tid sen för att jag gillar den så mycket.

Bra avslut på denna Söndag.

In the words of M. Krunegård:

Hela världen är så underbar på bussen in till stan.

I sann ledighets-anda har jag fördrivit många sammanlagda minuter av mitt lov med att återupptäcka följande:

• Anders och Måns
• Hipp Hipp
• Bert (vilket visserligen har återupptäckts i ca. en månad. Men det är så bra! Måste se filmen snart.)

Tack youtube!
Idag ska jag återupptäcka Böle!

Åh, vad jag längtar till Söndag. Ni skulle bara veta. Tänk er en vanlig Söndag. Lite ångest, lite grått, lite seeeeg och en kluvenhet över att man vill att segheten ska ta slut så att det händer nåt men samtidigt inte vill att en ny vecka ska börja. Då! En ljusglimt!

Ett nytt program med Filip och Fredrik - två journalistiska förebilder och samtidigt totala idioter som jag både älskar och hatar .
En talkshow - ett av de bästa TV-koncepten.
Direktsänt - allt kan hända.
Från New York, USA - den mest fashinerande staden i det mest fashinerande landet.

Och så namnet på programmet. Söndagsparty. Det låter för bra för att vara sant; men precis vad man behöver på en söndag. Och med tanke på att allt som Filip och Fredrik rör vid blir till guld (speciellt "Vem kan slå Filip och Fredrik" och förutom "Ursäkta röran, vi bygger om") så tror jag att det kommer bli sjukt bra. Storslaget!

21.00 på Söndag



Märks det att jag är fashinerad av TV? Inte ett fakta är för onödigt för mig att veta om sånt här. Typ mitt största intresse.

Nu är jag hemma från stockholm. Det var roligt, köpte både det ena och det andra. Tyg till min balklänning och en vit klänning till dagen på studenten. :D Bodde på hotell och åt vetebröd, pannkaka och fruktsallad till frukost. Trevligt som omväxling. Promenerade hela vägen från medborgarplatsen till sergelstorg, genom gamla stan och tänkte på allt som hände när jag var i Stockholm med pimpen och bräl senast. Tänkte: Där har jag kissat. Där har jag tagit ut pengar. Där har jag fikat.
Det var nice.

(Jag snackar som offret. Tjenna. Nice. Wtf?)

Idag stog min väckarklocka på 05.30. Så tidigt har jag nästan aldrig stigit upp. Det känns konstigt att klockan snart är 12.00 och att jag inte vaknar nu.

När jag vaknade i morse kände jag: hurra, vad härligt det är att leva. Idag ska jag bara vara ute i friska luften och sola mig.

Fan heller. Grått och regnigt. Då vill man bara vara inne och se på film och äta choklad. Så det har jag gjort. Förutom när jag var tvungen att åka ut på ärenden. Jag gjorde det dock inte gärna. Förutom allt detta råkade jag lägga bud på massa fina kläder på tradera. Ojdå.

Imorgon åker jag till huvudstaden, det ska bli väldigt skönt. Om jag inte minns fel har jag inte varit i stockholm sedan jag, Lajsa och Brätti var där och åkte pendeltåg med Maria Wetterstrand. Det var väldigt länge sedan! Men nu ska jag dit och sova i vita lakan och äta frukostbuffé och shoppa upp mina sista öre. Det blir en fin och lagom påsklovstripp!

Nejdu Martina, såvitt jag minns var det var inte jag som sa "om studentkickoffen är så här, fatta studenten!". Men jag vill också gärna veta vem det var.

Så kära läsare; vem var det? Jag gissar på Bräl.

Igår var det ju Harrys. Det var roligt, vi var snygga. Det var fett med folk man kände. Vi pussades och kramades och förklarade vår kärlek till varandra om och om igen om jag inte minns fel. Klassen var i fin form. Martina gjorde roliga utrop. På bussen skrålade vi "VI SKA TA STUDENTEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA!". Och det hade verkligen gått på tok för länge sen jag var ute och dansade tyckte jag. 

Jag har precis sett en av de bästa filmerna jag någonsin har sett tror jag. No country for old men var det. Den var så bra att jag inte kunde slita blicken från TV:n en enda gång. Än mindre hämta chips. Spännande som fasen. Man förstår att den fick åtta oscars.

I cirka fyra måndader har jag velat spola tillbaka tiden för att fråga en av mina favoritmänniskor en sak: Hur gör man för att ta vara på tiden tillsammans?

Men jag har fattat det nu.

Är det bara jag som är sjukt pepp för imorgon!?!?!?

Idag var det vårshow. Det var väldigt roligt. Och det gick väldigt bra. Förutom att min mick inte funkade och att jag spelade fel så att det lät jättefalskt en kort sekund.

Det dumma är bara det att man i efterhand bara tänker på allt som gick fel. Typ: åååh, varför var jag tvungen att spela fel? Fast det egentligen säkert bara är jag som kommer ihåg det iallafall. Man tänker på alla småsaker själv, och det är det som stör en.

Och så tänker man igenom alla små steg man tog när man gick fram till mikrofonen och när man pratade och tänker: Varför betonade jag ordet så konstigt? Detta beteende är väldigt jobbigt och självdestruktivt. 

Iallafall så är det skönt att det är slut nu, även fast det känns tråkigt. Nu kanske man kan få lite skoljobb gjort innan lovet också. Fast det kommer typ inte att gå eftersom jag har riskutbildning på körskolan imorgon och på Torsdag är det volleyboll och fest. Jag känner knappt att det är dags för lov eftersom jag har ändå tusen saker inskrivna i min almanacka.

Shit happens.

Solen skiner, jag lyssnar på Salem och luktar på tulpaner. Jag och pappa har köpt munkar och Maryland cookies och ska dricka kaffe på trappan nu. Solglasögon på!

Det är vad jag kallar för en perfekt vårdag!

NOT!

Är det bara jag som tycker att det känns otroligt fint att precis när man ska ta studenten och ut i arbetslivet meddelar vår kära finansminister Anders Borg att arbetslösheten kommer öka till ca. 14 % i vårt avlånga land.

Man bah: jeeeeeees! Inte.

Jag gillar väldigt mycket att vara själv! För sig själv. Ensam är en annan sak. Ensam är dåligt, då vill man oftast ha sällskap, men själv är bra. Även fast det i vissa fall bara är vardagsrummet man har för sig själv innebär det mycket bra. Man kan titta på boogie night på VH1, dricka läsk, läsa bloggar och breda ut sig i soffan så mycket man vill. Man får göra det man själv tycker är bra. Och det är en skön kontrast mot poker chanel och andra tråkiga saker som man ibland tvingas utstå när man delar TV med fyra andra.

Synd bara att det går så fördjävligt dåliga TV-program på Fredagar. Det går visserligen många bra repriser med start typ halv tolv och frammåt. Men vem orkar egentligen vara uppe hela natten på en Fredag? Inte jag, man är ju inte 16 längre.

Idag älskade jag förresten vädret. Solsken som värmde så mycket att det kändes lite stekigt där man satt och solade sig med en skagen-sub i handen och Sam Samwise bredvid sig. Mer sånt nu!

Går det att dö av en snorig näsa? Om det gör det tror jag att det känns ungefär som jag känner mig just nu. Oändligt eländig.

För en vecka sen var jag i Norrköping och såg på mitt bästa liveband med min största idol i spetsen. Kan inte varje Torsdag vara lika rolig? Jag peppar hur som helst redan för nästa Torsdag. Det är bäst för er att ni gör lika, för då jäklar blir det roligt!

Här är Lovis beskrivning av Torsdagen. Den var så bra att jag snodde den.

"Jon, Samuel och Emma kommer till Bråddgatan och vi flickor börjar piffa rätt snabbt medan bröderna lagar äkta grabbmiddag á la klyftpotatis, kött och bea. Jag gör mojitos och vi peppar som tusan! Väl nere vid Flygeln tar vi oss ett glas innan vi makar oss fram till the front row. Konserten börjar. Den är grym. Jag och Emma hoppar och skriker oss hesa, Emma lyckas snudda vid Pelle två gånger, hon är nöjd. Senare landar vi på mellanfest på Dalkarlen hos Emese och till sist beger vi oss till Klubb Republik."

Kort och bra. Nu ska jag försöka att inte prata om grabbarna på.. minst en vecka! Om jag kan...Nejföresten! Imorgon får jag göra det också, men sen får det räcka för ett tag. Deal? Deal.

1. Kan inte tiden gå snabbare?
2. Kan inte tiden gå långsammare?

För övrigt; det här är mitt favorit-rim just nu: Five, Seven, Nine and Eleven.

1. Jag har spelat så mycket och hårt på gitarren idag att jag har blåmärken på fingertopparna och bortskavt nagellack.
2. Studentmössorna är komna!
3. Så även våren!
4. God bless vänner-boxen.
5. Jag hatar att manusförfattarna till Grey's Anatomy nästintill har trollat bort den bästa karaktären George O'malley till förmån för nån konstigt kvinna med aspbergers och en lesbisk blondin som jag inte minns namnet på. Inget ont om lesbiska eller folk med aspbergers, det är bara tråkigt att man totalt har tappat bort seriens grundstomme i ett försök att vara kreativa. Det misslyckades.
6. Min näsa tycks vara en aldrig sinande källa till snor just nu.
7. Jag vet att ni vill veta allt detta.