Fuck you very much!

Medans jag ligger på soffan med datorn på magen passerar tiden förbi och när jag lade mig ner var det ljust men när jag reser mig är det mörkt. Jag förstår inte hur det går till. Hur timmarna bara går utan att jag märker det. Och jag undrar varför jag aldrig hinner göra nåt av det jag borde. Det är inte så konstigt egentligen, för tiden försvinner in i datorn.



Jag har sakta börjat få upp ögonen för Lily Allen. Till exemel den här låten är ju väldigt bra. Den handlar om George Buch tror jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0