Betongundret!

Alltså, ICA Maxi. Vilket ställe! Så mycket torkad frukt det finns där!
Av alla de slag. Jag flanerade bland melon, äpple, mango och kiwi. Torkad Kiwi! Det har jag aldrig sett förut, det är nog för exotiskt för vanliga ICA tror jag. Eller så är det för att jag i vanliga fall inte brukar titta efter vilka sorters torkad frukt det finns.
Nej, ICA maxi i mitt hjärta. Det finns mycket annat roligt där också. Typ.. färskt bröd och en underbemannad personal.

Prisa ICAs grundare, amen.
(hoppas att ägaren av ICA slätta ser detta och anser mig passande för ett sommarjobb)

Uppdatering om nederlaget.

Nu är det bekräftat, min fiende jobbar faktiskt på friskis. Känns inte okej alltså, vad skulle det vara bra för liksom? Men som Ida tipsade om får jag använda ilskan till att effektivisera träningen. Det blir fint.

Nu, till ett ämne som nästan är allvarligare än det ovan. Faluns Sf- Bio. Den är inte okej! Vad går det för filmer liksom? Det är nästan alltid bara dåliga actionfilmer eller animerade filmer, vilket jag iförsig tycker om. Men Alvin och gänget? Nej tack. Utbudet är för dåligt.
Som när jag från flera håll fick tips om att se Juno som verkar hur bra som helst. Den går inte i Falun. Den går inte i Borlänge heller för den delen och Mora är ju inte att tala om.
Det går bara filmer jag aldrig har hört talas om, förutom typ arn och sweeney todd. Helt okej, men det är för lite. In med bättre Filmer, snälla!
(Ni som bor i mindre städer som har ännu sämre utbud, jag ber om ursäkt. Dock kan jag ju bara tala om min egen situation.)

Vad sägs som en revolt mot Sf: bio? Är ni med mig? För att citera byggare bob: "Kan vi fixa't? Klart vi kan!"

Vilket nederlag.

Möjligtvis är det så att jag kommer bli tvungen att sluta träna på friskis och svettis eftersom min största fiende och högstadiemardröm verkar ha börjat jobba i receptionen. Jag vet inte om jag orkar ha en hat- och orosklump i magen varje gång jag ska träna. Kanske att jag kan få någon slags inside-information om när han kommer jobba så att jag kan undivka att gå dit just de dagarna. Men först ska jag hoppas på att jag såg i syne och/eller att han inte får fortsätta jobba där eftersom ledningen inser vilken osympatisk människa han är.
Just nu vill jag bara slå på nått. Högstadiet är det värsta skit som finns.

Jag som hade kommit igång med träningen och allt. rackarns.

Inatt drömde jag att Ida Ekskog hade en jääääättestor garderob fylld med balklänningar och att vi provade dem dag ut och dag in. Det var en dröm som heter duga, det säger jag er!

Konsten att plugga.

Jag behöver verkligen, verkligen plugga. Komplettera svaren på frågorna om människosyner inför seminariet imorgon.
Men jag kan inte!
För det första är det så mycket roligare att göra andra saker. Exempelvis dricka kaffe, läsa bloggar eller kolla bilddagboken.
För det andra vet jag inte hur man pluggar. Jag har glömt bort hur man gör! Jag hade inga problem med det tills jag började på humanvetarprogrammet. Och jag tycks inte vara ensam om detta fenomen. Det verkar vara något kollektivt eftersom jag tycker alla i klassen pratar om hur dåligt det går med plugget. Vad fasen beror det på? En teori är att vi nästan aldrig har några deadlines som man måste vara klar till. Därför blir det en chock när det faktiskt kommer ett sådant tillfälle. En annan teori är att vi nästintill blir uppmuntrade till att inte plugga, "skolka mer"!
Det finns säkert femtusen teorier till.
Men man kan helt enkelt sammanfatta det med att det inte ligger i humanvetares natur att plugga. Men ibland måste man och då blir man jäkligt förvirad. Vad är det som händer? ungefär.
Iförsig är det ganska skönt. Men ibland vore det faktiskt bra att ha en pluggförmåga, typ nu.

adjö.

Resan!

Idag är det 36 dagar kvar tills jag och mina fem vänner Martina, Lisa, Becca, Ida och Mirja tar vårt pick och pack, sätter oss på ett flygplan och flyger till Gran Canaria för att leva det ljuva livet.
Det blir askalas!

image61
Hur nice ser inte detta ut på en skala från ett till tio?

Det enda jag är rädd för är att allt bara är ett stort skämt. Att alla vännerna ska ha övergett mig när jag vaknar på arlanda efter att ha tagit en power-nap. Att det senaste ett och ett halvt åren bara varit ett stort practical joke där jag har huvudrollen och allt har gått ut på att lura med mig till arlanda. Där fick ni mig allt, säger jag redan i förväg!

Typ som drömmen, Martina.
Kolla förresten ut genom fönstret och checka in månen, den är gigantisk. Tänk också på att vi ser samma måne. även fast vi kanske är i olika städer. Hur coolt är inte det? Dock funkar ju inte riktigt det om du läser det här den 21/2-08 klockan 14.00. Ser du månen då gör nog inte jag det iallafall.

Dagens lycka!

Sätter mig vi bordet, öppnar tidningen bläddrar lite trött. Får se notisen med stort N:

Billie the vision and the dancers kommer till Falun! Till arenan!
Kom hit den 16 maj så dansar vi all night long! Det blir sjukt bra!
image60


Övriga news: allas favorit, Björn Gustafsson, fyller 22 år idag. Grattispuss säger vi till honom!
bye.


Ibland..

Vill jag bara kräkas av saknad.

Jag saknar sommaren. Jag saknar värme och musik. Jag saknar att cykla, jag saknar att ha solglasögon och att äta glass i solskenet.
Jag saknar att gå barbent och barfota och att ha smutisga fötter som man doppar i siljan efter en promenad längs stranden med en vän. Jag saknar att vara brun och att ha en svag tendens till fräknar på näsan. Sen saknar jag  flipfloptofflor och den sortens spontanitet som bara infinner sig på sommarn.
Men mest saknar jag stiftsgården. Kanske att detta inte kommer som någon överraskning. Men jag saknar mina vänner. Majoriteten av mina fina, underbara, omtänksamma vänner som  jag aldrig får träffa. För jag bor här och dom bor där. Runtom i Sverige. Stockholm, västerås, rättvik, kungsör, göteborg och avesta.
Jag saknar kramarna och all kärlek.

image59

/emma.

Okey.

I lördags var det maskerad i Borlänge, mycket lyckat om jag får säga det själv. För att citera min kära vän Martina:
"Det var inte trevligt, det var roligt!" Efter en lite tvivelaktig start blev det bara bättre och bättre.
nice.

image58
Kärlek! Beccas bild.

Värsta känslan: Rädsla, ångest, oro och längtan.
Ofrivilligt rim. Bara fyra dagar kvar nu, sen blir det lov.
Jäkligt skönt.

John and Paul.

För alla som är jääääättenyfikna på vad jag ska vara på maskeraden imorgon kan jag berätta att jag och Lisa ska vara John Lennon och Paul Mccartney.
John=Jag, Paul=Lisa. Snacka om att det är liite coolare att vara John Lennon, han är ju en legend liksom.

Om jag vore kille skulle jag klä mig som Beatles gjorde på 60-talet varje dag. Smala, svarta, aningens för korta byxor, fina skor och slimmade skjortor. Och en fin frisyr. Jag gillar't. Kanske att det skulle bli lite tjatigt efter ett tag, men vadfasen. De dagarna kan jag väl vara klädd som Beatles på 70-talet då, för omväxlings skull.

image57
fina!

/emma

Såhär vill du inte inleda din dag:

Med att titta på Hotel Rwanda.  Inte bra start, har gått med en äcklad känsla hela dagen. Inte för att filmen var dålig men för att den var hemsk. Folkmord är jobbigt. Massor med barn med stora bruna ögon som tittar upp och tjuter av rädsla. Föräldrar som i förtvivlan letar efter sina försvunna söner och döttrar.
Demokratikursen är inte the shit.

Nog om det. Fick veta av Bräl att vi är "inbjudna" till maskeraden i Borlänge på lördag. Jag skulle vilja kalla det V.I.P. haha. Nice price. Maskerad är trevligt.
Vad ska man klä ut sig till?
Vad skulle du ha klätt ut dig till om du var jag?

There's music in my life.

Ja. Musiken har hittat tillbaka till mig. Likaså kreativiteten och inspirationen.
Jag vill bara lyssna och skriva och läsa och rita och spela tills fingrarna blöder.
Det känns fett bra! Som jag har varit på flykt från mig själv men hittat tillbaka.

För att hylla den nya Emma följde jag med Heidi till biblioteket igår. Jag lånade massor av skivor, för man kan faktiskt låna skivor på biblioteket. Det är ju askalas! Nu går skivorna på högvarv i min fina cd-spelare vid varje ledig stund.
Just nu rullar Hives senaste platta. Jag gillar den!

Såg ni?

Såg ni honom? Såg ni min man på TV:n i lördags?
Jag kan ju inte vara annat än stolt. Stolt och kär.
Det måste väl ni förstå också.
Emma Gustafsson kommer jag att heta när vi har gift oss. Om jag nu måste byta namn... Han kan ju inte göra det iallafall, han är ju redan känd som Björn Gustafsson.
Det här tål att funderas på... Återkommer nog med ett beslut och mer information om bröllopet vid ett senare tillfälle.

Håll ut så länge! Jag vet att ni vill ha inside-information om kändisvärlden (speciellt du Becca), men jag kan inte säga allt. Lite privatliv måste man väl få ha, även om man är kändis.




Söndagar.

Det är något speciellt med Söndagar. Jag vet inte riktigt.
Har legat på sängen hela eftermiddagen i ett knäpptyst hus och sträckläst boken Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl.
Bra bok som väcker massor av känslor och tankar. Den grävde ett hål i mig.
Läs den!


Världen är så sjukt liten.

Söndag.

Aj. Mitt. Huvud.

Kaffe.

Tre tefat.

Idag var jag ute och åkte pulka med mina vänner malin, mimmi och maddis.
Solen sken och snön glittrade och det var väldigt vackert. Ibland. Resten av tiden var det gråt och blött, men det var trevligt ändå. Vi hade så fullt upp med att åka i olika formationer att jag glömde bort min varma choklad. Den drack jag när jag kom hem istället, den var god.
Nu ska vi gå ner till ICA och sen ska vi laga middag. Det blir nice.

Ikväll börjar Melodifestivalen. Säga vad man vill om musiken. Säga vad man vill och kläderna.
Men man kan fanimej inte säga vad man vill om programledarna. Kristian Luuk med sidekicken Björn Gustafsson.
Två av mina absoluta favoriter. Det kan inte bli dåligt.

Oj, nu måste jag rusa!
Puss!

Jag har fyndat!

Ända sen jag såg Tillsammans är man mindre ensam har jag velat ha en likadan halsduk som Audrey Tatous rollfigur Camille har. Jag har letat både högt och lågt, men inte hittat någon som kunde mäta sig med den fina hon har i filmen.
Så idag hittade jag den! Jag strövade runt på h&m och surade över en bitter bankman som inte ville hjälpa mig när jag var på banken. Så faller mina ögon på något rött och stickat. Det är den! Halsduken som inte har funnits annat än i en fransk dramakomedi. Inte nog med det. Den är nedsatt till halva reapriset!
Har kostat: 129 kr. Kostar: 25 kr.
I'm in heaven.

image55
Orginalet!

image56
Kopian!

Okej, bilderna kanske inte ger en fair uppfattning, men ni fattar grejen!
Förresten rekomderar jag den filmen starkt, man blir glad av den! Fast hur skulle en film kunna misslyckas med Audrey i huvudrollen? Jag gillar hennes väska också!

När jag hade varit på stan tog jag bussen hem och klev av vid ICA för att trösta den sorgen som fanns kvar över den bittra bankmannen med lite lösgodis. Vad ser jag om inte att det är extrapris på godiset också! Halva priset mot vanligt. Hur mycket tur kan en människa ha liksom?
Det bittra bankmannen är sedan länge glömd, nu är det bara lycka i mitt liv!

Trevlig helg!

Ljus i vintermörkret.

Jag har blivit blond! Eller iallafall lite blondare än innan, det känns bra. Lisa fixade i Tisdags. Efter slingningen skulle hon rulla det för att få till den där snygga tant/ 4-årig tjej/ discoqueen- looken. Det gick inte så bra. Mitt hår har en stor förälskelse till gravitationen och drar sig ner mot marken vad man än gör med det. Det ville alltså inte bli lockigt. Lisa rullade och sprayade och blåste och svor, men inget hjäpte. Dock var ju detta inte till någon särskilt stor förvåning för mig, men än en gång påmindes jag om hur tråkigt det är. Om man bara kunde få ha en tova ibland. Jag skulle bli glad, jag lovar.

image54
Min blondhet syns inte så bra här. Men jag lägger ändå upp en bild som en symbol för mitt nya jag. Hoppas ni gillar det.

Förövrigt är det trevligt med marschaller när man är ute och går i vintermörkret. Det känns på nått vis som att det finns hopp för världen, medmänsklighet. Någon har tänkt en tanke och besvärat sig med att gå ut i kylan och tända ett ljus för att göra någon glad, även om det inte var just mig den tänkte på. Men jag gillar't och tackar.

Gud var känslosam jag låter.

Livets stora frågor.

I mitt liv finns det två ting som är helt oförklarliga. Det ena är skräckfilm och det andra är långhårig hårdrocksfrilla.

För vad är egentligen grejen med skräckfilm? Jag erkänner att jag är feg, jag är rädd för att se på skräckfilm om den är  bra gjord. Nej förresten, jag kan bli skraj för en dålig skräckfilm också. Men alltså. Man sitter där framför TV:n och är livrädd. Vad är det för roligt med det? Jag låter mig gärna övertalas om ni har några bra argument för skräckfilm, men jag har svårt att se nått positivt. Livrädsla, och i värsta fall ligga vaken en hel natt och gå igenom alla scener i den förbannade filmen om och om igen är iallafall inget jag föredrar. Tacka vet jag romantiska komedier á lá Notthing Hill.
Eller en bra film som man blir lycklig av, typ Amelie från Montmarte. Jag föredrar lyckokänslor framför ångest kan jag sammanfatta detta stycke med.

Och långt hår. På hårdrockare. suck säger jag bara. Jag ber det djupaste om ursäkt för att jag är så fruktansvärt ytlig på den här punkten. Jag ser ner lite på mig själv faktiskt. "De är ju hårdrockare" säger människor när jag påpekar min åsikt i denna fråga. Jag ber om ursäkt. Men jag kan bara inte inse vad som är snyggt med långt stripigt hår som slutar på rumpan. Jag kan inte se det. Men hey, that's just me.

Tack!

En ny era.

I detta inlägg stryker vi ett streck det över den gamla, kryptiska bloggen och välkommnar den nya, givande bloggen fylld med inspiration.

Jag har nämligen hört att det är bra att ha en inspirerande blogg. Gärna ska man ha en inriktning. Mode/ musik/ design/ politik/ kändisar. Har man inte en inriktning är det bra om det är nått annat speciellt med ens blogg. Typ att man är flera som samsas om den. Tex, skulle hv-familjen kunna ha en mycket fin blogg. Frågan är bara vem som skulle läsa den.

Nej, ut med det gamla och in med det nya. Häremed startar en ny blogg som ska bli hemskt intressant och inspirerande.
Jag kan inte lova att det blir totalt okryptiskt, men jag ska försöka.

Hoppas jag inte har lovat för mycket nu.

nöjd.

Jag måste säga att jag är nöjd med vad våren har att erbjuda. Elias och Tallest man på Caoz. Spanien med brudarna, massa andra lov och lovdagar som förhoppningsvis kommer innehålla många trevliga resor och besök från alla håll och kanter. Detta kanske inte verkar mycket för världen, men det räcker för att pigga upp den gråa vardagen som på sistonde har gått mer på rutin än någonsin tidigare. Sommaren ska vi inte ens nämna för då kommer jag svimma av längtan. Det kommer bli ett nice år. Utan tvekan.

image52
Gillar bilden. Och bra musik, by the way. Decemberists.

Nu ska jag sova min skönhetssömn och dröma om en söderhavsö och en saknad vän.
Puss!

RSS 2.0