emmahu

Ååååh! Lars är bäst i Idol. Yeah!
Om en vecka kommer Johan Glans till morgonsoffan!
David Batra är på tv NU!
Eva Röse pratar om Disneyklubben på tv NU!

åhåhåhåh! kärlek och nostalgi och rädsla och förväntan och massa undrerbara känslostormar. Åh!!!!!!!!!!!!!1111ettett

eh, ursäkta.

Jag har, efter otaliga försök genom åren, kommit fram till att det inte lönar sig att vända och vrida på saker, fundera på vad som hade hänt om man gjort på ett annat sätt. Det lönar sig inte att grubbla.

Men fan vad jag önskar att det gjorde det.

På nöjessidorna i dagens FK hade någon kille listat sina favorit-tänkvärdheter, eller något liknande. Nummer fem var iallafall följande

"Se inte ner på andras drömmar."

Det tyckte jag var bra. Se inte ner på andras drömmar. Se inte ner på dina egna drömmar heller för den delen.

Imorgon behöver jag inte gå till skolan. Hur bra är det, egentligen?

Godnatt.

Idag vill jag bara berätta tre saker.

1. Jag har dom finaste vännerna på denna jord. Hur lyckades jag hitta dom?
2. Jag tycker att Vem kan slå Filip och Fredrik är det mest genialiska tävlingsprogrammet på TV sedan jag vet inte vad... Typ Fångarna på fortet! Så storslaget, Ingvar Oldsberg och allting ju! Verkligen smart rakt igenom. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om detta, men jag låter bli.
3. Jag ser fram emot helgen jävligt mycket. Bara koppla av med hela familjen hemma hos mormor, gudars, vad länge sedan det var vi alla var samlade. Hade hoppats på Klubb phone me, men man kan ju inte få allt.

Tack.

Okeeeeej.... Vad har du lärt dig idag då Emma?
Jadu, ingenting, förutom att jag och min generation är lite utav en skam för samhället eftersom vi har lärt oss att vara ärliga i lagom utsräckning och ljuga resten. Sen är vi för slöa för att ta tag i saker vi tycker är fel, vi väntar oss att andra ska göra det åt oss, men alla är egentligen lika lata och lägger över ansvaret på någon annan. Våra barn borde umgås med bråkstakar, för annars lär sig inte bråkstakarna vilka normer och värderingar som gäller i samhället och hamnar ännu mer på sniskan och börjar knarka, misshandla och hamnar tillslut i finkan, trots att dom kanske borde sitta på BUP, men där har dom inte tillräckligt mycket resurser, så dom får sitta i finkan i stället. Sen kommer dom ut och gör om hela processen, bara för att vi inte tog hand om dom när dom var små utan lät dom vara bråkiga och normlösa. Ungefär.

Jamen, vad fint, vad härligt det är att leva, va?

Har haft en sjuuukt bra och rolig helg Stockholm med Lajsa och Bräl! Pusspusspusspuss på er!
Coldplay var bäst också. Hihihihihi, nu är jag lycklig!

Är vi redan i Flempan?

Youtube är min bästa vän just nu. Vilken uppfinning. Nobelpriset borde grundaren få. Dessutom är jag fast i nått sorts 50-60 talsmusik-träsk. Vette fasen varifrån detta har kommit. Doa, doa körer och hela paketet.


Typ den här låten. Sån här musik lyssnar jag på i dagarna. Vad tusan? Varför? Jag blir glad av det iallafall.Dom betonar orden så roligt. Och jag ser framför mig kostymprydda män med bländande leenden som har fått sina hjärtan krossade. Det livar upp tillvaron lite, lite. Synen jag får, alltså. (PS. videon är ju inte mycket för världen, men typ den enda som finns. Titta inte på den. DS.) Rolig text också, typ:

She always wears charms, diamonds, pearls galore,
She buys them at the 5 & 10 cents store.
She wants to be just like Zsa Zsa Gabor,
Even though she's Donna next door.


Nåväl. Denna vecka är en rolig vecka. Kortvecka i skolan, Coldplay på torsdag, långweekend i stockholm. PEPP!

Vill bara avslutningsvis säga att jag hela tiden får en sorts tabasco-smak i munnen. Kanske inbillning, kanske ett bestående men från gårdagskvällen. Ack och ve, aldrig mer.

Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför, Varför är Söndag alltid mer eller mindre synonymt med ångest?
Söndagsångest.

Jag blir helt svag i knäna av att lyssna på det här. Får gåshud och hjärtklappning och hela baletten. Detta är precis hur jag föreställer mig att det var på 60-talet. Man skulle ha levt på 60-talet säger jag ju.
Gosh, jag hade lätt varit en av de skrikande tjejerna. Med fin klänning. Japp.


Snygga brudar!

Godnatt med er.

Idag var jag hos doktorn. Det finns få saker som jag tycker är så tryckande och irriterande som att sitta i ett väntrum.
Knäpptyst. Någon som knäcker fingrarna, man rycker till när någon mot förmodan säger någonting. Folk läser Svensk Damtidning från 1999 för att få tiden att gå. Allt, allt, är gjort av plast i vänrum. Tråkigt material! Plastpapperskorgar, plastgolv, plastblommor, plastskoställ, plasttofflor. Färgerna. Pastellblå, aprikos, ljusljusrosa, allt ihopmixat i en väldigt steril miljö. Alla ser förhoppningsfulla ut när en dörr till ett undersökningsrum öppnas, för att kanske, kanske är det min tur att slippa detta kala väntrum. Nähänä, det var bara en medelålders sköterska med sin rosa matlåda i plast och förra årets ecco-sandaler som var påväg mot personalrummet. Vilken osis.

Sen iallafall, när man är klar kan man tycka lite synd om sig själv, köpa kakor och skippa sista trekvarten av Samhällskunskapen för att åka hem och dricka te och äta mackor istället. Det har man ju förtjänat, när man var så duktig på vårdcentralen! Trycka i sig fyra kakor av de nio i paketet och må lite illa sen. Det är fina tider det!

Nu sitter jag här och lyssnar på Tom Waits. Nu får ni inte bli helt till er och tänka: Vad hände med Emmas Hives-mani?
Den är absolut inte borta. Det är närmare bestämt Pelle själv som tipsade om Tom Waits, och det är vi tacksamma för.
Jag börjar nästan, nästan gråta för att det är så skört och fint. Såhär sjunger han:


Fan vad fint.

Note to self: Drick inte en hel balja med te precis innan du lägger dig. Te är vätskedrivande. Du kommer bli kissnödig.

Äppelpajen är uttagen ur ugnen, det luktar gott av kanel och äpplen. Det är väl en sak som får en att bli lite mer tacksam över hösten. Äppelpajlukten. mmm.


Denhär låten är ju förjävla bra. (Lugna, det är inte HIves denna gång. Konstigt nog.)

Vet ni varför jag skriver massa saker?
Som att jag tror att man har framtiden för sig, att man kan bli vad man vill. Att man är värd mer än att kastas i smutsen. Att jag tror att man måste tro på det man ger sig in i.

Jo, för att när jag skriver allt det jag skriver tror jag mer på det själv. Jag måste övertyga mig själv. Och det funkar! Jag tror lite mer på det jag har skrivit i detta inlägget nu än för fem minuter sen.

För det är galet vad jag tror på livet i detta skede av mitt liv! Och jag tror på mig själv. Det kan verka som att man tar sig vatten över huvudet, inte vet vad man pratar om, när man sitter hemma i mörkret och äter choklad klockan halv tolv en fredagskväll och säger att livet och framtiden finns där och tar emot en med öppna armar. Men jag tror att den gör det. Det är bara att vänta.

Tack och godnatt.


You'll never get it right
They got a hundred lies for you

Jag är sjuk. Hostar och snorar och är varm och snurrig. Men jag klarar mig bra. Dels för att jag lever på lyckan sen i helgen, som jag har lovat Martina. Sen har jag tillbringat ungefär 90% av all vaken tid de senaste två dygnen med att titta på Hives-klipp på Youtube. Intervjuer, live-spelningar, uttalanden och videos. Jag har ont i öronen och börjar få fyrkantiga ögon, men det gör inte det minsta.

De 10% av tiden som inte tillägnats Hives och Pelle har ägnats åt att fundera över framtiden. Det blir alltmer angeläget att börja planera, iallafall fundera på den.
Drömmen: Flytta till Stockholm, gifta sig lyckligt med Howlin Pelle, bli framgångsrik, resa över hela världen.

Men näe, kanske lite väl ouppnåelig dröm. Men det intressanta är att man aldrig vet vad som kommer hända. Jag kanske kommer att bli asframgångsrik och världskändis. Shit! Allt är möjligt, det är ingen klyscha!

Och det känns förjävla bra.

Jag hade aldrig trott att jag skulle bli fast, beroende av the Hives. Men nu är jag det. Det är ett rätt sjukt beroende, men ack så underbart. Underbar var vad gårdagen var. Jag och Martina tog bilen och åkte till Gröna Lund, fina Stockholm. Där var den finaste av dom fina. Howlin Pelle. Vilken man! alla andra kan så gott som slänga sig i väggen. Jag har bara ögon för honom.



Lyckokänsla i magen, det säger jag er. Nånting säger mig att den kommer sitta i ett bra tag.