emmahu

ATT DET ÄR SÅ JÄKLA TRÅKIGT ATT MAN ALDRIG MER KOMMER FÅ LÄSA EN HELT NY BOK I HARRY POTTER-SERIEN.

Det var bara det.

Det är svårt att inte fatta beslut som är goda för en själv när man tror att det inte spelar nån roll för någon annan om man väljer det andra eller inte. När man tror att man inte spelar någon roll riktigt. Och det är svårt att tänka på andra ibland.

Har haft en väldigt bra fredagskväll i Böle city.
Becca, du är min lilla guldstjärna!<3

Åh, det finns så många fina människor som har så mycket fint att säga! Jag blir så glad av alla dem. Som sätter sig emot allt vad som förväntas av dem och bara är precis som de vill vara. Och bevisar att det inte bara är en klysha, utan att det faktiskt funkar att bygga upp sitt liv på den grunden. Att följa sina egna ideal. Det är så stört beundransvärt tycker jag

Det lyckades inte riktigt att sova bort alla åkommor, som jag hade planerat. Kvar blev huvudvärken. Men den skiter vi i och åker ut till Böle och myser. Det blir fint!

Hotellfrukost, en två timmar lång, problimatiserande diskussion som senare kommenterades av läraren med "Tack! Det här var den bästa diskussionen på åratal!", chill, shopping, åka audi, äta bullar, äta spagetthi, äta brownies, skratta som tusan.

Det är vad man behöver för en fin torsdag. MInus hals- och magont, feberkänsla, illamående och snor. Typ. Ska sova bort sjukan nu, hoppas jag.

Idag lärde jag mig att det perfekta samhället är en utopi. Känns fint.
(eftersom jag aldrig vet om ironi framgår genom cyberspace vill jag bara förtydliga; det känns inte fint. Det känns lite hopplöst, men det är egentligen ingen ny lärdom att vi nästan är förlorade.)

Det är alltid lika förvirrande/ lärorikt/ roligt/ deprimerande när man får en nästintill egen föreläsning av våra två mentorer. Man känner sig utvald som får ta del av deras visdom. Att man blir förvirrad och lite deprimerad hör till.

Sen kan vi ju konstatera att det lackar mot jul, som man brukar säga. Känns nice tycker jag!

Idag sov jag i nästan tolv timmar- igen. Det är inte bra. Det är skönt, men man missar mycket av dagen och man blir trött. Men man kan ju inte ställa klockan när man får sova så länge man vill, då blir man ju inte utsövd. Men om man sover så länge som man kan och vill blir man istället trött för att man sover för mycket. Snacka om Moment 22. Nu är jag iallafall trött som fasen, trots att jag bara har vartit vaken i typ tre timmar. Det är stört. Jag har träningsvärk och är varm och typ skakar i hela kroppen också. Det går inte bra nu, alltså. Håller nog på att bli sjuk.

Jag har kommit på att jag har många idoler/ ikoner/ förebilder eller vad du nu vill kalla det. Jag kan räkna upp en lång, lång lista av människor jag inspireras av. Men inte en enda av dessa är kvinnlig. Jag har bara manliga förebilder. Är inte det lite konstigt? Jo, det är det. Visserligen tycker jag att det finns många bra kvinnliga sångerskor, skådespelare osv. Men jag har inte en besatthet av någon av dem. Jag googlar inte på dem, sparar bilder, läser artiklar, ser på TV-program om dem, vill-i-viss-mån-vara-som-dem. Bara de manliga. Och det är många.

Konstigt.

»Det är viktigare vem man är än hur bra man är på att spela. Så länge man har bra smak kan man fan vara hur kass som helst.«

 

Jag kan inte fatta att det är så många av er där ute som aldrig har sett Dude where's my car?. Hur klarar ni er genom livet? Den är så stört dålig ofta med när den är bra är den riktigt jäkla rolig. Det här är den bästa scenen, det är ju för fasen en klassiker. Nu tittar du så att du vet vad jag pratar om nästa gång jag tar upp dethära ämnet. Seså!



King! Jag älskar Ashton Kutcher.

hej, jag vaknade för en halvtimme sen. INTE OKEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11ett
Det var roligt igår iallafall! :D

Jag är inne i en fulperiod. Försöker komma på vad jag ska ha på mig på kvällens utgång. Allt jag tar på mig är fult, jag blir ful. Fulfulfulful! Äcklig och ful. Om jag har klännig känner jag mig missanpassad, en skogshuggare som försöker vara blondinbella. Har jag jeans känner jag mig som en ensamstående mamma som har samma kläder 45 dagar i rad. Fult och äckligt.
Varför kan jag aldrig ha en snyggperiod istället, när jag kan ha på mig vad som helst och känna mig som världens finaste?

Förresten är det så sjukt tråkigt att vara ensambarn. Jag sa ju att jag skulle bli ensam, och det har jag blivit. Ensam är bra ett tag, men inte för länge. Det är dubbelt så roligt när det är ett syskon hemma, jag har ingen på min nivå att prata med såattsäga. Vem ska jag prata om prisonbreak och sunes jul och musik och dra andra interna syskonskämt med? När jag bara måste dra ett roligt Chandler Bing-citat? Mamma och Pappa funkar fint, men vissa saker behöver man säga till sina bruschor. Men dom är ju inte här. Svikarna.

Nu måste jag hitta nått att ha på mig ikväll. Annars blir det mjukisbyxor, stor t-shirt och en städ-turban. Party? näe.

Nu är jag inte lika sur längre. Nu är jag bara trött, som vanligt. Jag har aldrig ork, jag fattar inte. Hur får man energi? Igår planerade jag att träna fast jag egentligen inte orkade, men jag tänkte att jag säkert blir pigg när jag väl kommer igång. Inte då! Jag höll bara på att somna mitt i alla armhävningar, vilka jag orkade göra typ 3 st av. Alla mina muskler, som aldrig varit särskilt stora, håller på att tyna bort känns det som.
Hur hittar man ork?

Jag orkar inte plugga! Med tanke på att vi har nationella prov imorgon och jag är väldigt oförberedd kanske jag borde titta lite på det. Men nej. Tittar lite på TV istället. Spelar lite gitarr, tittar på klipp på youtube, saknar, pratar i telefon, fryser, äter, vill sova. Det finns så mycket roligare saker att göra än att plugga svenska b.
Orkar inte bry mig just nu. Kommer inte orka sitta i 300 minuter och skriva, om jag inte, mot allt förmodan, blir jätteinspirerad  av ett av ämnena och skriver av bara farten. Kommer säkert inte ens fatta uppgifterna.

För ca. tre månader sedan skrev jag såhär:
"Just nu känner jag såhär: FAAAAAAAAAAAANSGSOIUJ))(/)=(/="?)(#/?(?"`"?!()/)(??=84q)=(€Q=?!11111ettettett. Det kommer och går.

Men det är inte värt det. Dom är inte värda det, jag är värd bättre"

Idag känner jag exakt likadant.

So wait for the stone on your window, your window
Wait by the car and we'll go, we'll go

But Oh Valencia, with your blood still warm on the ground
Valencia, and I swear to the the stars
I'll burn this whole city down



Är det inte konstigt att man kan känna sig ensam fastän man hela tiden är omgiven av människor?

Jag hade nyss skrivit ett ganska långt inlägg där jag bad om ursäkt till alla som har blivit drabbade av min dåliga vänskap. Sen tog jag bort det, för jag var lite feg och vågade för en gångs skull inte skriva vad jag ville.

Kontentan av det hela var att jag vill be om ursäkt för att jag har varit en sån dålig vän sista tiden. Jag har inte lyssnat riktigt bra. Jag har varit drygare än vanligt. Dragit sämre skämt än vanligt. Sagt saker utan att tänka mig för, saker som jag själv skulle bli ledsen över. Jag förstår inte riktigt hur ni står ut vecka ut och vecka in med det eviga tjatet som aldrig tar slut.

För detta och en del annat vill jag be om ursäkt. Om du känner dig träffad, ta åt dig. På riktigt.
Fyfan.

Idag när jag precis hade vaknat och var i något sorts staium mellan att sova och vara vaken, dvala liksom, tänkte jag en konstig tanke. Jag hörde mig själv tänka: huvuden ska rulla. Extemt konsigt att tänka, har aldrig ens sagt det. Efter denna tanke var jag klarvaken av förvåning. Jag tror att det var i min frustration över att behöva gå upp som fick mig att bli arg. Dessutom är jag lite inne på gammeldags språkanvändning eftersom jag läser febrilt i boken I väntan på barbarerna där dom typ pratar om huvuden som ska rulla på ett gammeldags sätt. Eh, ja. Bli nu inte rädd för mig, kära ni!

Nu ska jag fundera på mitt projektarbete i ca. 12 minuter tills That 70's börjar. Fan, jag är slav under det. (OBS, slav= ett annat I väntan på barbarerna ord)

Hurra! Säger jag er. Vågade inte hoppas att Barack Obama skulle vinna presidentvalet, men sure he did. Han vann! Bush tid är förbi och hopp inför framtiden har infunnit sig hos miljoner människor runt om i världen. Jag fick lite gåshud när jag slog på TV:n i morse och fick se Obama hålla sitt segertal.

If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible; who still wonders if the dream of our founders is alive in our time; who still questions the power of our democracy, tonight is your answer.

Nu, jag är inte Amerikan. Jag har inte röstat, jag är inte superinsatt. Men jag vet att det som händer där borta, i världens mäktigaste land, påverkar oss! Vi märker det inte alltid, men det gör det. Och jag är så glad att vi går in i en ny era nu. Bara det faktum att Obama vill ha ut trupperna ur Irak inom 16 månader säger ju en hel del om den förändring jag tror att han kan göra där borta och i resten av världen. Därför är idag en lyckans dag.

Hurra!

Ikväll är preisdentvalet. Hade eventuellt tänkt slå läger vid TV:n för att se på Filip och Fredriks valvaka, men skulle nog inte orka särskilt länge. Men serri; Filip, Fredrik, Kristian Luuk, David Batra, Henrik Schyffert osv,osv.. Bra valvaka or what? Jag är iallafall väldigt spänd på vem som kommer vinna detta historiska val. För det är verkligen ett historiskt val. Stört spännande! Nu känner jag mig som en nörd.

Har förresten börjat beta av listan i förgående inlägg på saker jag måste göra. Fixat busskort, check. Ska om ca. en timme fylla på mitt friskiskort, check. Skrivit klart iallafall ett arbete, check. Tagit hem loggboken till projektarbetet, check!  Osv. Det går bättre än jag hade trott, det där med att ta tag i livet.
Snart ska jag på skivstång. Det har jag inte varit på på ca. jättelänge. Är lite rädd. Tänker kanske gå ut med 1,5 kg på varje sida. Nä.

Life is good.

Nu är jag hemma och de två veckor som jag längtat efter sen i April är plötsligt slut. På ett ögonblick. Det var ett bra ögonblick.

Det närmaste jag har att se fram emot nu är det amerikanska presidentvalet. Och jag ska ta tag i det som jag lovade mig själv före resan: efter resan, då jävlar! Då ska jag köpa friskiskort och busskort och skriva klart arbeten och läsa ut böcker och börja med projektarbetet. Och det känns ju inte tungt någonstans. Nej.

Imorgon blir jag ett ensambarn. Jag har aldrig tidigare varit ensambarn. Jag kommer bli så ensam.