emmahu

Nu är jag hemma och de två veckor som jag längtat efter sen i April är plötsligt slut. På ett ögonblick. Det var ett bra ögonblick.

Det närmaste jag har att se fram emot nu är det amerikanska presidentvalet. Och jag ska ta tag i det som jag lovade mig själv före resan: efter resan, då jävlar! Då ska jag köpa friskiskort och busskort och skriva klart arbeten och läsa ut böcker och börja med projektarbetet. Och det känns ju inte tungt någonstans. Nej.

Imorgon blir jag ett ensambarn. Jag har aldrig tidigare varit ensambarn. Jag kommer bli så ensam.