En utopi.

Idag lärde jag mig att det perfekta samhället är en utopi. Känns fint.
(eftersom jag aldrig vet om ironi framgår genom cyberspace vill jag bara förtydliga; det känns inte fint. Det känns lite hopplöst, men det är egentligen ingen ny lärdom att vi nästan är förlorade.)

Det är alltid lika förvirrande/ lärorikt/ roligt/ deprimerande när man får en nästintill egen föreläsning av våra två mentorer. Man känner sig utvald som får ta del av deras visdom. Att man blir förvirrad och lite deprimerad hör till.

Sen kan vi ju konstatera att det lackar mot jul, som man brukar säga. Känns nice tycker jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0