emmahu

I mitt liv finns det två ting som är helt oförklarliga. Det ena är skräckfilm och det andra är långhårig hårdrocksfrilla.

För vad är egentligen grejen med skräckfilm? Jag erkänner att jag är feg, jag är rädd för att se på skräckfilm om den är  bra gjord. Nej förresten, jag kan bli skraj för en dålig skräckfilm också. Men alltså. Man sitter där framför TV:n och är livrädd. Vad är det för roligt med det? Jag låter mig gärna övertalas om ni har några bra argument för skräckfilm, men jag har svårt att se nått positivt. Livrädsla, och i värsta fall ligga vaken en hel natt och gå igenom alla scener i den förbannade filmen om och om igen är iallafall inget jag föredrar. Tacka vet jag romantiska komedier á lá Notthing Hill.
Eller en bra film som man blir lycklig av, typ Amelie från Montmarte. Jag föredrar lyckokänslor framför ångest kan jag sammanfatta detta stycke med.

Och långt hår. På hårdrockare. suck säger jag bara. Jag ber det djupaste om ursäkt för att jag är så fruktansvärt ytlig på den här punkten. Jag ser ner lite på mig själv faktiskt. "De är ju hårdrockare" säger människor när jag påpekar min åsikt i denna fråga. Jag ber om ursäkt. Men jag kan bara inte inse vad som är snyggt med långt stripigt hår som slutar på rumpan. Jag kan inte se det. Men hey, that's just me.

Tack!