Don't throw your hand.

Jag tänkte bara säga att jag inte vet vad jag ska skriva. Kan berätta att jag har ont i huvudet, det känns som att det ska sprängas.

Härom dagen diskuterade jag och Kerstin om det allt större ansvarstagandet som man tvingas ta i takt med att man blir äldre. Man ska ta körkort, man ska söka jobb, man ska ha ett jobb, man ska söka högskola, man ska flytta, man ska planera, man ska ta klivet ut i världen, man ska deklarera, betala skatt, hålla sig uppdaterad på vad som händer i världen för att kunna diskutera med andra lika vuxna som en själv om FN-toppmötet som gick över styr, ringa samtal, ordna och skriva in i almanackan.

När fan hände allt detta? Det har nästan inte kommit successivt heller, utan i en stor bomb de senaste månaderna.
Chilla Gunilla. Och dessutom leder allt detta till ångest när man aldrig blir klar med körkortet, när man inte får något jobb, när man inte vet vart man ska flytta, plugga, hur man deklarerar och när man är rädd för att prata med främmande människor i telefonen.

Jävla samhälle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0