emmahu

Idag har jag i sann fan-andra lyssnat på HPA:s Unchained Melody kanske 10 gånger på rad och jag älskar den mer och mer för varje gång. Igår var jag förvånad över hur förhållandevis dåligt det var, men idag förstår jag inte hur jag tänkte. Det är bra! Det är bristerna som gör det, hur kunde jag glömma?

Jag är helt avtrubbad för brister och jag är tjatig. Men det är skönt när man ser människor lika fanatiska som myself som skriver kommentarer och inlägg lika fanatiskt som myself. Då tänker jag att vi har varann och det finns ingenting vi inte kan, för vi har varann.