emmahu

Det smärtar i mig när någon betyder mer för mig än jag betyder för den.
Ni vet kanske känslan. Det är ibland en desperat känsla, där man inte kan förstå vad det är man har gjort fel. Vad det är för fel på en. Varför man inte är mer som någon annan. Kanske skulle den och den och den människan tycka om mig mer om jag var på ett annat sätt.
Sen kommer jag återigen på att det spelar ingen roll. För jag kan ändå inte vara någon annan än mig själv och samtidigt fortsätta vara ärlig mot mig själv.

Det förvånar mig när folk inser att man har saker, händelser och personer i sitt liv som man inte har berättat om. Som att folk är förvånade över att man har delar i sitt liv som inte berör dom. Inte för att man undanhåller det utan för att man helt enkelt inte vill berätta. Man tycker kanske inte att det är saker som andra behöver veta, eller kanske inte tror att någon vill veta. Vissa saker förstår jag själv inte varför folk berättar. Eller varför dom ens tror att man vill veta. Jag vill inte veta allt. Jag vill inte berätta allt.

Godnatt.