emmahu

Jag fortsätter att snacka om media här i bloggen. Sorry om det blit tjatigt, men fan. Det är lite tråkigt att det inte är någon som är lika faschinerad som mig som jag kan prata med om det jag just varit med om. För iihl vad jag är exited!

Jag har precis sett på Henrik Schyfferts enmansshow The 90's - ett försvarstal. Och jag vet att ingen av er egentligen bryr er lika mycket som mig om vad en gammal avdankad komiker har att säga. Jag vet att jag är lite lätt besatt av vad människor inom media har att säga. Jag vet att det är sjukligt och konstigt och kan verka helt värdelöst i era ögon.

Men jag måste bara berätta för någon att jag just blivit rörd till tårar av Henrik freakin' Schyffert. Vem hade någonsin trott att den dagen skulle komma? Vem hade trott att Henrik Schyffert själv skulle stå på cirkus i Stockholm och fälla tårar? Och få stående ovationer?

Jag berättar det för er i brist på någon annan att berätta det för. Med en liten önskan av att någon ska orka se det och bli lika berörda som mig. För jag lovar er (så mycket som det bara går att lova något som egentligen ligger i betraktarens ögon): att tar man sig igenom 45 minuters typsikt mediokra Killinggänget på 00-talet skämt kommer man fram till något som fanimej var riktigt värt två timmar av mitt liv.

tack svt. tack killinggänget. tack fredrik lindström och tack henrik schyffert.
I'm speechless.