emmahu

Inatt vaknade jag, hade knappt somnat förresten, av att min pappa åkte iväg klockan 01.30 till herrhagen, där en brand hade brutit ut. Han kom hem för ett par timmar sedan och berättade det han fick berätta pga. sin tystnadsplikt.
Det jag fick höra fick mig att må otroligt dåligt. Att få höra om människor som skrikande slänger sig ut på balkongen, lämnar alla sina minnen och andra familjemedlemar i lägenheten, människor som gör omedvetna val som kommer att påverka livet för dem och flera andra i åratal framöver är psykiskt påfrestande,för vem skulle det inte vara det? Att få höra om andra människor som står utanför det brinnande huset med vidokameror och filmar sina medmänniskors tragedier istället för att ingirpa gör mig sjukt arg.
Man skulle kunna tycka att min pappa skulle hålla inne med det han hade sett och hört, men jag är glad att han inte gör det. Att få höra om andra människors lidande får mig att uppskatta det jag har mer och det gör mig tacksam. Jag känner mig lyckligt lottad som inte bodde i just det huset och att jag inte är den som nu tvingas bo i en evakueringslägenhet utan mina tillhörigheter och min familj.


tack.