I tidsmaskinen.

Sen, när jag hade åkt tillbaka en vecka och levt om den dagen hade jag åkt tillbaka ytterliggare en vecka, alltså två veckor från nu.
Då hade jag njutit dubbelt så mycket av kramarna och all kärlek som fanns. Sen hade jag skrattat dubbelt så mycket åt alla skämt och lett ett ännu större leende än det jag log när jag och Malin blev utnämnda till hoes.
Sen hade jag lärt mig all mickteknik jag var tvungen att lära mig och jag hade inte varit lika trött som jag var. Jag hade  varit öppen för förslag och hade inte gått och lagt mig lika tidigt.
Men den underbara, jävla dagen kommer aldrig igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0