emmahu

Så imorgon bär det alltså av emot varmare länder. Jag känner mig kräkfärdig och är säker på att jag har feber och magsjuka och canser och ögoninflamation. Men när jag berättade detta för min mamma sa hon att det bara var resfeber att jag var nervös. Snacka om att bagatellisera mina problem. RESFEBER? NERVÖS? Jag? Är du galen, aldrig. Jag är bara helt övertygad om att detta är mina sista dagar hemma och att jag antingen komma dö i luften på väg dit, hem eller bli misshandlad av en galen spanjor. Men nejdå, resnervositet är det icke. (fan att jag skrev detta för nu känner jag mig dubbelt så säker, när jag har det arkiverat liksom).
Inatt drömde jag en mardröm om människor som föll ifrån en svävande skyskrapa mot marken- som aldrig kom. Man bara föll i all evighet, riktigt läskig dröm. Sådär så att det kändes i min mage flera timmar efteråt.
Jag tolkar det som en typ av profetsia, att vi kommer störta.

MEN NEJ! Nu får jag ge mig. Det ska bli riktigt kul och ingen kommer att dö. Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga..

Vi ses om en vecka allesammans. Tills jag kommer tillbaka kan ni titta på dethär klippet asmånga gånger (minst en gång iallafall). Det är bara 22 sekunder långt och efteråt kommer du fnissa lite mer än du gjorde innan. 22 sekunder av ditt liv kan du lägga på dethär.



Tack David Batra för att du finns.
So long!