emmahu

Vissa av er kanske minns att jag för lite mer än en månad sen hade världens livsglädje. Jag trodde på mitt liv och jag trodde på framtiden. Just idag känner jag bara att jag inte kan förstå hur jag kunde känna så. Jag tror inte ett skit på framtiden, jag är  och har varit totalt orkeslös de senaste två veckorna. Jag orkar på sin höjd gå i skolan tre timmar, cykla hem och sen ligga på soffan resten av dagen. Jag väntar på att nått ska komma och dra bort mig från that 70's show, daska till mig i ansiktet och ge mig lite kraft. Så att jag kan komma på vad jag vill göra med mitt liv, skriva in mig på körskola, ta körkort, ta tag i mina skolarbeten som står på tomgång, börja träna, vara drivande i nån fråga nån gång, skaffa ett jobb så jag kan tjäna pengar, komma på vad jag brinner för, lära mig saker och bli det jag vill. Och allt annat som man borde göra.
Men nej, det kommer inte att gå. Inget kommer att dra upp mig och jag kommer inte göra det själv. För jag vill bara sova, äta godis och titta på livet nere i Eric Formans källare genom en liten glasruta.

För en månad sen hade jag trodde jag att jag lätt kunde bli vad jag ville. Idag förstår jag inte hur jag kunde tro det. Idag är jag arg på skolan, mina lärare och resten av världen. Efter att ha sett partiledardebatten igår är jag är på regeringen. Jag är arg på mig själv och alla andra. Jag kommer inte att bli nånting. 

Nu ska jag sova och hoppas att jag kanske har lite mer energi imorgon. För jag höll bokstavligt talat på att somna på dansgolvet idag. Nått är inte som det borde.