Home. Not alone.
Jag är hemma. Kom visserligen hem igår, men man kan ju inte blogga hela tiden. Göteborg var så himlarns bra att det inte är riktigt klokt. U2 var mäktigare än mäktigast, Lisa var med och klubbarna bjöd på allt man kunde önska inklusive Kleerup.
Nu är jag hemma och gör ingenting vettigt, men har 100 saker som borde göras. Som vanligt. Steg ett kanske vore att faktiskt gå till arbetsförmedlingen. Men jag är redan sur på dem. De verkar dåliga. Blä.
Känner mig extremt förvirrad över allting dessutom. Över framtiden, dåtiden och samtiden. Saknar det som var väldigt mycket. Längtar till nästa vecka. Hoppas att Augusti aldrig tar slut men vet samtidigt att det kommer att ske. Tycker att allt är paradoxalt.
Hatar det.
Kommentarer
Trackback
