emmahu

Jag lyssnar på The Black And White Album från början till slut och om jag blundar tror jag nästan att det är sommaren 2008. Sommaren när jag lyssnade och lyssnade och kunde vartenda spontana läte som Pelle gjorde på alla låtar utantill. Då lyssnade jag när jag somnade och jag lyssnade när jag vaknade. Jag lyssnade och var förbannad på allt och alla och var förbannat nöjd med att ingen annan kunde förstå det som Hives gav just mig. Sommaren när all musik jag lyssnade på betydde att ingen riktigt kunde komma åt mig. För jag visste något ingen annan vet. Som en hemlis.

Jag är glad att det är sommaren 2009. För sommaren 2008 var inte en bra sommar. Och jag är inte förbannad längre. Men jag kommer aldrig, aldrig glömma att en hel sommar blev räddad av fem män i svarta och vita kostymer. Fast framförallt är jag sjukt glad för att jag har hemligheten i säkert förvar. Ingen kan komma åt mig.