emmahu

Idag upptäckte jag stora kulturella skillnader på Svenskar och två av mina elever. Ett exempel är att vi satt och pratade och jag sade att jag ville att de skulle klara SFI-testen och att jag skulle göra allt jag kunde för att hjälpa dem. Då svarade dem:

Tack, vad snällt av dig!

Jag blev helt chockad över att de sa rakt till mig att de var tacksamma. Aldrig, aldrig att en svensk skulle säga så. Möjligtvis skulle en svensk säga: "tack, vad du e gullig då" men ironi i rösten. Man kanske skulle mena det, men man skulle inte säga det rakt till en person utan skämtsam ton och se den i ögonen som dessa pojkar gjorde mot mig idag. Varför kan vi aldrig vara seriösa när man talar om seriösa saker utan att man får stämpeln somm pretentiös?

Det undrar jag faktiskt. Och detta var bara ett exempel. Sverige är för stelt ibland alltså.

En annan sak jag har upptäckt på sommarskolan är att det faktiskt finns människor som tycker att det är tråkigt att skriva. Som verkligen inte vill skriva. Som inte vill läsa. Som inte vill göra något som har med svenska att göra. Jag visste såklart att det fanns de som tycker att det är drygt att läsa och skriva. Men att det finns människor som inte tycker om det som jag tycker är det mest intressanta, det är väldigt konstigt för mig. Det är konstigt hur olika saker är för människor.